Dagarna tickar, dagar går. Tiden rinner sakta förbi. Men lämnar ett vackert mönster av minnen i mitt liv.

Idag åkte vi från Kanazawa till Nagano. Det kändes tråkigt att lämna Shaq big house och det blev många farväl och några nya facebookvänner. Mio en av de som jobbade där gav mig en liten shibahund på ett nyckelband för att lägga till hotch samling som minne. 

Resan till Nagano gick felfritt. Det känns konstigt att det kan vara så enkelt att resa i landet runt men ibland göra sig förstådd på en restaurang. Men jag antar att man får vara tacksam för att det är så smidigt i det allra mesta. Sen ska det ju faktiskt vara lite utmaning också. Väl i Nagano så åkte vi direkt vidare till ett av de mindre delarna - Yudanaka där vi bokat vårt boende för natten. boendet är ett traditionellt Ryokan(vandrarhem) vilket innebär att yakuta(traditionell klädsel), te, kakor, varmt utebad med varma källor(39 grader varmt) och en allmänt mysig stämning ingår.

Vi åt lunch på en restaurang där servitören hade så bred dialekt att till och med jag hörde den för att sedan åka iväg till en närliggande plats där man kunde se snöapor. Vi frågade om bussen på hotellet men blev erbjudna skjuts av personalen istället. Inte fy skam.

Snöaporna var bland det gulligaste jag sett. Sedan 1-2 månader sedan fanns det även små apbebisar vilka nu sprang omkring, ramlade och allmänt försökte förstå sig på det hela med att klättra i träd. Så fort någon fara eller att bebisen gick för långt var mamma där och plockade upp den för att låta den hänga i pälsen på magen en stund.

Naturen här uppe är annorlunda mot där vi varit förr. Nu är vi verkligen uppe i bergen och det finns nästan inga plana ytor förutom längst ner i dalarna. Vi avslutade dagen med middag på en japansk pub med en riktigt trevlig värd för att sedan dra oss tillbaka och njuta av stämningen på hotellet. Klockan är just nu 22:15 här och Christofer och jag funderar på att gå och ta oss ett kvällsbad i den varma källan i regnet. Inte alls fel avslutning på dagen.

Bild tagen på tåget till Nagano. Under hela resan såg man hela tiden berg i bakgrunden och små byar som bredde ut sig runt basen och som gick in i dalarna.  

Litet tempel på vägen till vårt Ryokan  

Ute och utforskar Yadanaka(staden vi bor i), det gick stora dimmoln över bergen under hela dagen  

Mer utforskning  

Lunch! Som ni ser har de oftast bilder eller plastmodeller på måltiderna som de som inte kan japanska får använda för att beställa. Oftast har man inte så stor aning om vad man får eftersom det ofta är döjt i en soppa eller frityr så den kan bli spännande.  Början av vandring för att ta sig till ett område med varma källor dit snöapor tar sig på kvällen för att ta det lite lugnt och kanske bada  

Del av vägen mot resarvatet  

Lite nyttig information imellanåt  

Helt plötsligt ett hus mitt ute i vildmarken  

Men det kan man ju förstå, det måste vara rätt vacker att bo här  

Inne i parken med snöapor! De fanns överallt och var inte rädda för att gå nära människor. De hade egentligen inget intresse av oss  

En varm källa med några apor som badat  

Ungarna höll sig oftast nära mamman och kunde om de blev rädda klänga sig fast mitt på magen. Det var dock inte ovanligt att ungen gick iväg på upptäcktsfärd och testade gränserna både mot andra apor men också klätterförmågan  

Vissa var ganska fina  

Andra var upptagna med att hitta inressanta saker i andras päls  

Utebadet på hotellet  

Tebord  

Sängar

Middag! En otroligt god pizza, första gången jag sett pizza erbjudas i Japan och tänkte att jag måste testa.    

Nattbild över staden med bergen i bakgrunden

Idag var en långsam dag men med mycket tankar. Det här avsitten är långa och kanske inte så intressant för er som följer. Men jag känner att det kan vara viktiga minnen för mig. Det är också inte så mycket bilder för helt ärligt har vi inne hunnit jättemycket nytt idag. Vi kom ut sent från hostelet innan vi gav oss av för att upptäcka Kanasawa en sista dag innan vi åker vidare imorgon.  Vi gick till Higashi Chaya district som innehöll gamla hus med inriktning för geisha(också kallat geiko). Vi vandrade runt ett längre tag bland de gamla husen, testade glass inlindad i våfflor som bakat med bambukol. Vi tittade även mycket på guldföremål som är en specialitet i Kanasawa. Framförallt känt är den uthamrade lövtunna beläggning som används för att förgylla många föremål. På ett museum fick vi testa att dricka te med guldflingor i. Det var inte speciellt mycket guld men fortfarande intressant att testa.

Efter att ha gått runt gick vi till stationen för att se om Annas hatt som hon tappat på vägen till Kanasawa dykt upp. Det hade den och det krävdes bara passkontroll och ifyllnad av ett antal blanketter för att få tillbaka den.

Efter detta var det redan eftermiddag och vi alla kände oss lite trötta så vi bestämde oss för att ta olika vägar under dagen och ses senare på kvällen. Anna och Christofer gick till ett café för att äta bakelser och läsa bok medans jag gav mig ut på upptäcktsfärd.

I början var det kul. Riktigt kul. Jag gick mot ett av de äldre templen, ett som inte egentligen var utmärkt på kartan. Virrade mig in på en parkering där det fanns en vakt. Men han verkade inte bli arg för att jag gick in. Jag gick runt templet ett tag, försökte hitta något tecken till om det var okej att gå in eller inte, dörrarna var ju öppna och det fanns välkomstmattor. Men ingen var där. Helt tomt. Det hade aldrig hänt förut. Jag tog av mig skorna och hatten. Tog på mig strumpor och steg försiktigt in genom skjutdörren in på tatamimattan. Salen var stor. Större än en vanlig kyrka och med ett massivt altare med en buddafigur. Runt sidorna fanns de vanliga guldornamenten med skålar, lampor och tavlor.

En man kom fram till mig medans jag stod och tittade. Jag tänkte: "Nu åker jag ut". Men han välkomnade mig och frågade någonting. Jag antog att han frågade ”Är du här för att be?” och jag bara nickade. Jag kastade mynt vid offeralkoven, bockade två gånger, klappade två gånger, bockade och bad. Efteråt satt jag traditionellt framför altaret ett tag, nöt av stämningen och att få vara ensam ett tag. I bakgrunden hörde jag några barn leka och skratta. Det var väldigt avslappnande. Plötsligt så stiger en munk ut från sidan av altaret, sätter sig framför avspärrningen och börjar en ceremoni liknande den vi fick vara med på i Koya-san. Den här gången dock med mig som enda åskådare. Jag hoppas verkligen att jag gjorde rätt. Jag försökte buga och bocka vid rätt tillfällen men jag tror att han förstod att jag var lite vilse. Efter bönen satt jag ett tag till och smäte det, den gamla mannen som välkomnat mig kom fram. Log lite åt min förvirring, frågade mig någoning och log igen. Jag vet inte vad han sa eller vad jag svarade men han hade ett vänligt leende och verkade ändå rätt nöjd med att var jag varit där för cermonin.

Efter det gick jag ut. Snabba steg, utforskade världen på det sättet jag alltid gör under mina promenader. Snabba steg. Steg nästan bara jag kan hålla, steg som tar mig var jag vill så snabbt jag vill. Jag gick genom många kvarter, tillbaka till Kenroku-en Garden och vandrade. Jag vandrade runt, njöt av stämningen i den lugna och rofyllda trädgården för att sedan känna mig nöjd. Klockan var stängningsdags för alla turistattraktioner och jag bestämde mig för att vandra lite fritt för att sedan återvända till hostelet.

Medans jag vandrade märkte jag hur ensam jag kände mig. Jag såg mig omkring och kände faktiskt att jag var i ett annat land och att jag inte riktigt gick osedd. Japaner är 90 % väldigt trevliga och artiga i affärsmässiga situationer. Inte alltid på gatan. Man får harklingar, lite onöjda blickar och folk som man möter kan himla med ögonen för att sedan ta en löjligt lång omväg för att gå ur ens väg. Jag tror dock det är någonting som alla upplever förr eller senare när de är i ett nytt land oavsett hur välkomnande landet är. Det finns nog vanligtvis en period där man reflekterar över hemma och jamför det mot var man är och inser att de inte riktigt är samma. Man har tidigare varit upptagen med så mycket annat så när man väl börjar se sig om på det vardagliga livet runt om så känner man sig lite malplacerad.

När vi gått i grupp har vi alltid haft varandra och talat med varandra, vi har aldrig sökt kontakt med omgivningen. Det gjorde jag nu och möttes av något som jag inte riktigt kände igen. En annorlunda men också ganska lärorik känsla. Jag insåg också hur mycket jag litat på Christofers japanska. Jag letade lite efter en restaurang som skulle kunna fungera men förstod att utan att kolla turistkartan för att försäkra mig om att det fanns en engelsk meny skulle det vara omöjligt. Jag handlade middag på ett snabbköp och drog mig tillbaka till hostellet för att smälta dagens händelser och att ta en slökväll inför morgondagens resa vidare.

Snabbt tempel det första vi gjorde, väldigt litet och utan souvenirshop vilket brukar betyda att det är ett mer praktiskt tempel    

Ett av de äldre kvarteren vi träffade på innan vi faktiskt kom fram till Higashi Chaya district som var geishakvarteret  

Trånga gränder  

De flesta av floderna som går genom städerna har det här utseendet med olika nivåer och sluttningar för att tillåta säsongsvariationer  

Helt vanlig trädgård  

Lite stadsmiljö med broar  

Higashi Chaya district, Anna och Christofer klurar  

Ett av de äldre husen som man gick gå in i.        

Taket var också byggt lite annorlunda, det är inte rakt utan går i olika nivåer  

Glass med våffla bakad med bambukol, gott men det var nog mest glassen som var god  

Gata i Higashi Chaya District  

En av festivaldekorationerna som ska represenentera en av säsongena. De andra tre hade tydligen(som mycket annat i det här landet) brunnit ned  

Templet där jag ramlade in på cermoni  

Stor gräsmatta vid slottet, jag råkade gå barfota över den när ingen såg på    

Landet är fullt av korpar, Japanerna verkar inte tycka om dem  

Tillbaka i trädgården Kenroku-en garden för lite rundvandring i min egen takt  

Vacker miljö och som vanligt utnyttjande av vatten, träd, gräsmatta och stämning  

Trappa upp mot ett av monumenten

Här i en stol på hörnet så sitter jag och skriver. Det här är det boendet vi haft längst, hela fyra nätter. Imorgon åker vi!

Idag började vi lagom tidigt, klockan nio, vi gick direkt till Ninyja-Dera(ninja templet). Det heter egentligen Myoryuji Tempel och har egentligen inget att göra med ninjor. Det var dock en riktigt ordentlig upplevelse. Templet hade ett flertal trick och fällor. Det häftigaste tror jag dock var en skjutdörr som på ena sidan gick in och ut från templet. Den andra sidan ledde upp till andra våningen. Detta betyder att en person som kommer flyende till templet kan springa in genom dörren, öppna dörren på andra sidan till andra våningen(samtidigt stänga ytteröppningen) springa upp och gömma sig. När den som jagar kommer så öppnar den den stänga ytterdörren och stänger därmed dörren till andra våningen. Förutom detta var det en mängd trick med ljus så att personer från ena sidan kunde se folk på andra men inte tvärtom, dolda trappor och dörrar som endast kunde öppnas från ett håll. Det var riktigt häftigt.

Efter det gick vi mot ett område med massa mindre tempel men inget vi gick in till. Vi vandrade i det mindre statsdelarna och åt mat innan vi gick till Kenroku-en Garden. Trädgården är en av de äldsta i Japan och den var otroligt vacker. Även i regnet. Trädgården var fylld med vackra gräs-, mossmattor, formklippta träd, anlagda bäckar och sken med kontraster av små bonzai träd och större träd.  Noggranheten i trädgården kan nog bäst beskrivas med att 3 trädgårdsarbetade hade hunnit 3 meter av gräsmatta och buskar på de två timmar som vi besökte trädgården. Vi gick även på en tecermoni och var antagligen otroligt förvirrade men vi kom ihåg att rotera koppen 90 grader innan vi dricker(det är oartigt att dricka ur koppen "framifrån" och att kolla på krukmakarens signatur i botten av koppen så vi gjorde något rätt. Vi mötte även Depal, en av killarna som bor i mitt rum och han gick med oss resten av dagen. Depal är en färdig doktor som studerat i England men arbetat i Australien de senaste två åren. Det var spännande att höra hans verision av att åka utomlands och arbeta och hur enkelt det verkade på honom, inga oklarheter. I.o.f.s så åkta han från ett engelsktalande till ett annat engelsktalande land. Men vem vet, det kanske inte är en omöjlighet för mig heller. Kanske något närare dock.

Efter parken var det sent på eftermiddagen, inte sent nog för att ge oss men inte tidigt nog för att hinna med något stort heller. Vi gick till ett av de äldre kvarteren som var dedikerad till gamla samuraihus - Naga-machi Buke Tashini district. De flesta husen var identiska och vi vandrade mest runt i undran tills vi hittade ett "samurai museeum" vilket mest var en runttur i ett av de faktiska husen. Men det var intressant. Tydligen är hur dörren konstruerad en statussymbol, man får bara ha en port som matchar sin status. Alla hus har två trädgårdar, en som går mellan huset och köket och en finare trivselträdgård. Trägården är otroligt vacker och noggrant skött(kan vara för att det var ett museeum men det är antagligen en statussymbol). 

Regnet föll sakta ned och följde oss ända vägen till middagen där vi vågade oss in på en grillrestaurang där varje liten detalj fick lov att beställas separat vilket var en utmaning för Christofer(han talar ok Japanska men kan ofta inte läsa allting helt korrekt) men vi fick mat och kände oss nöjda efter att ha suttit och pratat om världen och hur olika men ändå lika vi är över världen med Depal.

Efter middagen gick vi tillbaka till slottsparken där de under natten anrättade en lampshow som skulle representera soluppgång, solnedgång och månsken över slottet. Det var ungefär 7 minuter och otroligt vackert. Nu sitter vi och tar det lugnt och dricker plommonvin med massa människor från hostelet och firar på vårt eget lilla sätt midsommar. Ett litet tillägg bara, som jag är så otroligt nöjd med. Jag hade just en hel konversation på tyska, nästan utan grammatiska fel. Den satt bra som avslutning.

Kenroku-en garden, typisk syn med vackra träd och anlagd bäck med massa stenar i mitten. Japaner tycker otroligt mycket om det ljud porlade vatten gör eftersom det är så harmoniskt.  

Mindre träd, bonzai?  

Man gick ofta på stenar eller längs en stenväg.  

Större träd som är lite mer anlagt, väldigt imponerande   

Det var vackert att se kontrasten mellan större och mindre träd  

Många kullar fanns med statyer och lite mer momumentaktiga detaljer, här är vägen upp till en av dem  

Utsikten var blandad mellan trädgården och omliggande stad  

Ett av de mer monumentaktiga delarna  

Många broar och olika användningar av vatten för att komplettera trädgården  

Lite av varjat blandat  

En fontän som drivs helt av naturlig kraft  

Äldre kvarteren i Naga-machi buke Yashinki district, eller som det kallas för turister Samurai district  

Typisk ingångsport och hus för hela området  

En enklare samurais rustning, de lite finare hade dyrare och mer utsmyckade rustningar

  Dekorationsträdgården inne i samuraihuset  

Skjutväggar med dekoration och trädekorationer ovanför dörrarna var vanliga, trädekorationerna var vanligen gjord i ett enda stycke  

Skrin inne i familjehuset  

Mindre trädgård som går mellan huset och köket

Kanasawa Castle park under ljusshowen    

Kanasawa Castle park under ljusshowen  

Kort bildklipp på del av ljusshowen, det som hörs i bakgrunden förutom musiken är grodor
 

Idag var en intressant dag. Vi började med att gå till stationen för att leta efter Annas borttappade hatt. Vi bokade även ett besök till ninja-tempel imorgon. Japp det är vad det kallar det för oss turister; Ninja tempel. Tydligen är det en gammal byggnad med massa hemliga gångar, vi kommer få följa med en guide och få templet förklarat(på Japanska). Efter det gick vi till en stor fiskmarknad i närheten som tydligen är en sevärdiget. Jag vet inte om fisken var så mycket att se men det var trevlig stämning, fram till att vi märkte att många av krabborna som låg upp och ner på is rörde på sig.

Efter det tog vi två snabba tempel Osaki Jinja shrine, där vi mötte den trevligaste tempelarbetaren hittills, och Oyama jinja shrine som hade en otroligt vacker trädgård med maffiga Koifiskar. Efter en enklare lunch gick vi till kanasawa Castle vilket mest innehöll berättelser om slottsbyggarteknik och sätt att få delarna av hela bygget att sitta ihop. Fortfarande ganska intressant. På vägen drabbades vi av ett skyfall och jag hade lämnat jackan på hostelet. Det var länge sen jag var så blöt. Dessutom var vi så stressade så att vi gick fel varv runt slottet och gick ett extravarv på vägen tillbaka till hostelet.

Efter lite uppvärmning och torkning efter regnet så gick Anna och jag till ett mordern art museum och gick på en snabb konstutställning. En av sakerna som var med var en utställning av gamla matresturangesleksaker, tänk happy meal leksaker, som använts för att göra konstformationer och statyer. Den syftade till att visa hur mycket vi egentligen producerar i den här världen och vad som är kvar efter att vi är borta. Det var även många andra tankevridare som en lutande betongvägg med en svart runt oval på som såg ut att vara ett hål eftersom hjärnan tolkade det i 3d.

På kvällen blev vi alla lite trötta och stämningen var låg men efter mat så känns det som att det är full fart igen. Återigen hade vi tur; den här perioden vi är här så finns det eldflugor som flyger omkring runt slottet. Vi gick en kvällspromenad och njöt av att se de små blinkande fläckarna i skyn för att sedan återvänta till boendet. Nu är det läggdags för att orka med en tidig start imorgon.

Gata i Kanasawa  

Oyama Jinja Shrine ingång  

Oyama jinja  

Staty utanför Oyama jinja shrine  

Del trädgård utanför Oyama Jinja shrine  

Koifisk i dammen utanför Oyama jinja shrine  

Utgång på andra sidan parken från Oyama jinja shrine  

29 grader varmt, alldeles lagom  

Intressant staty mitt i staden  

Tomten på semester  

Trädgård utanför Kanasawa Castle  

Del av slottet som återbyggts

Det finns ganska många korpar i Japan    

Insidan av slottet, de flesta rum var rombformer. Anledning var för att ge större stöd  

Suddig bild på model av en del av slottet  

Vallgrav

Utsikt från slottet    

Ute och går i regnet  Nattbild

Det var bra att vi kom till Koya-san när vi gjorde men att åka tillbaka till Kyoto för att åka vidare till Kanasawa dagen efter var inte praktiskt. Vi sov länge och satt vi frukostbordet lite för länge. Men vi hann gå ut en sväng i Kyoto innan vi upp till ett tempel som vi gått förbi två gånger under de föregående dagarna: Yasaka-jinja. Efter det så gick vi tillbaka till shoppinggatorna utanför Kyomizu-dera och köpte lite souvenirer som vi missat dagarna innan. Efter det blev det rask march tillbaka till hostellet men vi han passera yasui-konpiragu där vi faktiskt träffade den första japanen som inte var trevlig och förstående när vi frågade om hjälp med att välja en skyddsamulett från templet. Kan vara att Christofer som frågade höll på att äta samtidigt(vilket är oartigt i Japan), det höll på att bli att jag köpa en amulett utan att veta betydelsen vilket inte alls känns rätt. Vi fick en halvdann förklaring vilket jag ska be någon annan översätta mer noggrant.

Vi spenderade 3 h att ta oss till Kanasawa och har nu landat på hotellet, ätit lite ramen(nudlar med buljong, grönsaker och kött), tittat på game of thrones och tagit en lugn kväll. Förhoppningsvis kan vi ta en lite mer aktiv dag imorgon med att se saker. Det verkar finnas en hel del här i Kanasawa, dock har vi 4 nätter här vilket kan vara lite länge. Antagligen åker vi vidare väldigt tidigt den sista dagen och kanske tar en tur till någon äldre närliggande by i närheten. Vi får se. Det verkar finnas tillräckligt med att fylla upp dagarna ändå.

Jag har även blivit modigare med att försöka tala Japanska och stödja det lilla jag kan med engelska. Det är kul att testa och de allra flesta i det här landet är väldigt förståeende och tålmodiga. I västa fall kan man dra till med "Simasen, watasiwa nihon-go hanashi-mansen" vilket med lite dålig grammatik betyder: ursäkta, jag talar inte Japanska. Slut för idag, imorgon blir det förhoppningsvis mer bilder.

Yasaka-jinja  

Yasaka-jinja  

Yasaka-jinja  

Old streets in Kyoto  

Pagoda, osäker på vilken   Bilder tagna på tåget på väg mot Kanasawa      

Stor välkomstport utanför Kanasawa station  

Små vattenfontäner som visar tiden, en sån klocka kan man ju också ha 

Gata i Kanasawa

Något försenat men idag var en så pass ihoppknökad dag så att det helt enkelt inte blev av. Vi vaknade tidigt(06.00) för att gå på morgoncermonin tillsammans med de andra gästerna och munkarna i templet. Det var klockor, bjällror och mantror. Jag trodde faktiskt inte att de tre munkarna som höll cermonin skulle kunna få det så imponerande som de fick det men två formade ett bakgrundsmantra vilket återkom som refräng för att akompaniera den sistas mer markanta verser och stämma. 

Efter det fick vi återigen en väldigt lyxig frukost som utgordes efter samma vegetariska koncept som gårdagen och det mesta smakade faktiskt väldigt väl. Det serverades i samma middagsrum med gårdagen där man satt på golvet på en kudde med ett antal små bord runt 20 cm höga framför sig med massa smårätter.

Efter en tidigt frukost så tog vi ett sista varv runt templena på Koya-san, vi gick till den stora ingångsporten till vilken man kommer till om man vandrar upp för berget och tittade lite i souvenirbutikerna innan vi började resan tillbaka till Kyoto. Resan gick som vanligt väldigt smidigt och vi anlände sent på eftermiddagen för att ta ett varv i Kyoto där vi besökte de gamla kvarterena i Gion och faktiskt fick se en Geisha. 

Efter det gjorde vi något vi inte gjort i Japan tidigare, vi åkta iväg till hostelets pubb för att träffa lite andra människor. Vi träffade bland annat Mathew som lämnat sitt tidigare liv som lärare i Australien för att bli engelskalärare i Japan och levt här i 6 månader på en lön med 72kr/h. "I'm not getting rich or making too much savings but hell am I having a good time". Vi mötte även tre engelska läkarstudenter som precis blivit klara och skulle börja arbeta direkt efter deras 20 dagars resa i Japan. Det var trevligt sällskap och att fakiskt få prata med lite andra människor var en skön omväxling.   

Daimond gate, ingången till Koya-san(Mt Koya)  

En av väktarna vid Daimond gate  

Tillbaka i Kyoto  

Vi testade Kaiten sushi vilket är sushi som åker förbi på band så plockar man det man vill ha    

Några av de äldra kvarteren i Kyoto      

Gion, ett av de äldra kvarteren i Kyoto, det var i de här kvarteren vi fick se en Geisha. Lyckades dock inte ta någon bra bild  

Hittade ett glasskaffe för att äta nattmacka innan vi gick till baren  Notera att det är Kellogs längst ned, räknas helt klart som nattmacka

Idag började vi dagen i Kyoto, fick skjuts med taxi till stationen och gav oss av mot Koya-san(Mt Koya) vilket är ett högsäte för en av buddistsekterna(shigon) grundad av Kobo Daishi. Resan dit var spännande, man köpte en biljett och åkte hela vägen från Osaka(till vilket vi tog tåg med JR rail pass) fram till nedan berget med 3 tågbyten, upp på berget med spårvagn och väl uppe på berget buss fram till tempelområdena, allt på en biljett. Det är mycket turister här uppe på berget vilket är förståeligt.

Något vi inte visste när vi bokade boendet var att den 15:e Juni var Kobo Daishis födelsedag. Detta resulterade att när vi försynt kom upp på berget vid två så var hela den lilla staden fylld av festivalföreteelser. Folk gick i traditionella kläder i tåg på vägen och halvdansade, halvuppträde enligt buddistisk tradition. Vi hann dock se en mycket liten del av festivalen eftersom vi kom upp så sent på bergen men eftersom det inte var något vi räknat med var det riktigt trevligt. Många av munkarna hade extra fina dräckter men jag vågade inte ta en bild utan att fråga och jag vågade inte heller fråga, jag njöt av att se istället :).

Väl framme till vårt boende för kvällen, en av templena så fick vi se exakt hur fint boendet var. Titta gärna nedan i bilderna men jag ska försöka beskriva det i text också. Vi bor i ett Shigon Budismttempel med en otroligt välanordnad trädgård utanför, det har även en egen trägård inne och en liten damm med Koifisk. Inne i templet är väldigt välbevarat och vi är välkomna att vandra runt inom vissa gränser. Vi har även ett privat bad där man kan bada i 40 graders vatten efter att ha dushat sig enligt japansk tradition. Vi fick även japanska traditionella kläder(Yukata) att ha på oss innanför templet, vår egen Kotatsu som är ett bord man sitter på golver runt och har en filt över knäna att dricka te runt. Middagen var baserad på Washoko vilket innebar att det var vegetariskt men även väldigt gott. Det är dock fortfarande vissa saker jag inte riktigt kan få migsjälv att äta upp allt av, speciellt inte sjögräs.

Vi hann med två tempel på eftermiddagen, dels Kongobuji som var det första templet  Kobo Daishi grundade och sedan Konpon Daito. Det finns så mycket att se i varje tempel så att beskriva allt blir svårt. Framförallt finns många väggmålningar som dekorerar de olika rummen inne i templena. Vi har sett många fina buddor idag, framförallt inne i Konpo Daito där det var 4 gyllende statyer av olika Buddatyper som säkert var 10 meter höga och täckta av guld. Det är mäktigt att gå runt och få vara en del av allt.

Som avslutning fick vi efter midagen för oss att gå genom en gammal gravgård fylld med familjeskrin fram till Kabo Daishis mausoleum. Det var en ganska spännande upplevelse eftersom vi gick längs en stenväg och längs massa sidospår och det var fullt av skrin överallt, det fanns ibland inga avstånd mellan minnesstenar, lampor och större skrin. Vissa var välskötta och hade offergovor och vissa var sedan länge glömda under ett lager med mossa. Jag tror att det är upp till var familj att sköta sin egen del. Längs vägen blev det allt mörkare och fåglar och nattdjur började röra på sig. Det blev faktiskt lite läskigt eftersom vi gått mycket länge, 20-30 minuter, och visste att vi hade minst lika länge kvar. Det blev inte bättre av att vi kom fram till ett skrin med en inskription på engelska där det stod att det fanns en brunn precis brevid i vilket det ryktades att man kunde avgöra om man skulle dö inom 3 år om man inte såg sitt avspegling i botten. Ingen av oss tittade, det var mörkt och vi såg knappt 2 meter framför oss utan lyktorna som fanns längs stenvägen. Vad är ens syftet med en sådan brun? Turistattraktion? Knappast. 10 minuter senare kom vi fram till mausoleumet vilket hade över 10 000 tända lampor till minne av Kabo Daishi. Det var väldigt vackert och vackrare eftersom vi fick njuta av det helt själva i nattmörkret utan en massa andra turister. 

Nu är jag tillbaka inne i templet där det, tro det eller ej, finns internet. Jag är väldigt nöjd med dagen även om det känns som att mycket har gått åt till att ta oss fram och tillbaka till ställen. Men med festivalen och det otroliga trevliga boendet så känner jag mig ändå nöjd.

Vägen till Koya-san(Mt Koya), många trädgårdar hade risfält utanför

En av stationerna på slutet av resan, verkligen ute i brushen nu :)  

Cable car upp på själva berget  

Helt plötsligt massa människor som går och gör traditionella rörelser synkroniserat på gatan

Mer och mer kom förbi och många olika danser/rörelser, det verkade som att varje tempel var representerat          

Fanns även sådant här :)  

Vårt rum med traditionella japanska sängplatser och en kokatsu i bakgrunden, utanför finns en väldigt vacker trädgård med damm  

Stället vi bor på :)    

Ingång till Kongobuji

inne i templet fanns en mängd blomsterarrangemang dagen till ära, jag tog en bild på den jag trodde mor min skulle gilla bäst  

Största stenträdgården i Japan, ska tydligen föreställa två drakar som dansar  

besök till en av de många buddastatyerna i byn  

Konpon Daito(great pagoda) med fyra gyllende buddor innuti. Har tydligen brunnit ner 5 ggr pga blixtnedslag men de fortsätter att tålmodigt bygga upp den igen  

Traditionell klädsel inför middagen

Staty på Koko Daisho själv  

Lyktor längs gravplatsen för att leda vandrare rätt  

Koko Daishos mausoleum, han anses inte död utan att att gick in i ett meditativt tillstånd och fortfarande exsisterar inom denna värld och den andra  

Massor med lampor som gjorde sig riktigt bra i nattljuset  

Buddor där man kunde offra/hälla heligt vatten på för att de skulle ta hand om familjemedlemmar som gått vidare, jag hittade två som jag gillade bäst och bad ett tag.  

Avslutning av kvällen inne på templet med te och japanskt godis(består av bönor vilka inte alls smakar godis)  

Idag blev det en intressant vandrardag, vi begav oss till Fushimi-Inari Taisha shrine vilket är ett tempel med en massa Torii dörrar på rad, och när jag säger massor menar jag massor. Vad är då en torii dörr? Jag vet faktiskt inte helt men det har en religös betydelse och vanligen finns EN(1) dörr för inträde till varje tempel. Det bestod av en vandring uppför trappor under dörrarnas eviga närvaro och en ganska vacker utsikt över kyoto från olika utkikspunkter.

Efter det så gick vi ner till  Kiyomizu-dera vilket var ett tempel där vi testade att lyfta järnstavar som de som kommer till helvetet får lov att bära.Jag tog dessvärre ingen bild men det krävdes både mig och Christofer för att rubba den. Vi gick även upp till kärlekstemplet där man för att få tur i sin kärlek kan testa att gå i blindo mellan två stenar för att få tur i sin nästa relation och hitta den rätta. Det fanns även en massa små tempelböner i form av påsar(finns överallt på alla tempel) för förhållanderelaterade saker så som födsel, graviditet, giftemål och många barn. Helt klart intressant! En av de roligare grejerna vi gjorde var att ta av oss våra skor för att gå ner i en underjordisk område där man följde en lina med budda kulor med vänster hand. Man skulle låta sig vara ensam i sig själv och låta sig utrymma ens helhet för att sedan med hjälp av budda - ljus i slutet hitta och se sig själv. Man fick även ta på en helg sten som representerade födseln och om man önskade något och hade vilja nog att genomföra det så skulle man få gudarnas hjälp.

Något som jag också har lärt mig skillnaden på idag är budism och shinto. Shinto är grund"religionen" i japan vilket tillåter en mängd gudar vilket gör att många andra religioner kan finnas tillsammans; buddism är enklast och mest integrerad med shinto men det exluderar inte att kristemdom, islam och andra religioner kan finnas tillsammans med shinto.

Efter detta gick vi till Kiyomisudera(stavning?) där vi besökte en mängd affärer och jag köpte en del souvenirer. Jag måste hålla lite väskuttrymme öppet dock men än så länge är det lugnt.

Kvällen avslutades med lite lugnt häng på vår egen våning och en enklare restaurangmiddag med föräldrarna. Imorgon ska vi åka söderut till mt Koya som är högsätet för en av budistvarianterna i Japan. Det kommer bli så häftigt!!

Den allra första Torii dörren till Fushimi-Inari  Taisha  

Hela vägen upp på berget  

Nedskrivna böner lämnade till templet  

Börjar på Torii dörrs vandringen  

Mer torii dörrar  

jag :)

På vägen upp finns något som måste vara familjeskrin, vissa var välbesökta andra inte  

En av templena på väg upp mot toppen  

Vägen ner till det mörka rummet där man lämnar sig själv åt mörkret

Det största templet på vägen upp mot toppen  Affärgata utanför templet

Vanlig mindre gata :)  

   Hotch jobb blir allt större, dagens nyköp är en vit räv för tur och en blå hexagon för seger, jag vet inte riktigt på vad jag ska segra men den var unik för templet  

Bild med vår värdfamilj, Chii-san och Toshi-san(förkortningar av deras namn + hederstitel). De har varit de bästa värdarna, helt ärligt de bästa, som man har kunnat önska sig