Det var ett tag sen jag skrev. Det märks på mitt bloggande, förhoppningsvid blir det bättre under resan och vartefter jag blir mer effektiv och slipper stressa med inläggen. Det är fulla dagar hela tiden vilket är underbart och idag var nog den bästa dagen hittills. 

Vi fick en betald privat hyrtaxi beställd, en man vars namn är Toshio Nakamura spenderade dagen med att skjutsa runt oss till Tokyo, öppna dörrar, vara artig och berätta om stadens kultur. Tydligen hade han även guideat Gorbatjov, Bill Clinton och Bill Gates. Han var den perfekta guiden, alltid artig, alltid trevlig, påläst om allt(t.o.m svensk historia). Allting betalades i förväg och han ordnade t.o.m med mat och en sidotur med springvagn. Vi tar det i ordning :).

07.30 västerländs frukost med rostbiff, sallad, potatis och mera. 08.30 upphämtning med taxi och färd till ett zentempel- Ryoan-ji. I det templet fanns två saker som gjorde ett stort uttryck, det ena var en sandyta anordnad med 15 stenar som man kunde får runt och sitta ned. Saken var den att var du än satt runt området kunde du aldrig se alla 15 stenar samtidigt, det fanns dock en lite mindre model där man kunde stå uppifrån och se alla. Detta skulle representera att hur man än positionerar sig i livet kan man aldrig se dess helhet, endast från himmlen kan man se livets helet. Sedan fanns det ett brunslock med ett fyrkantigt hål med fyra tecken runt. Tillsammans med hålet bildar tecknen en mening "I know just enough"/"I learn only to be content" vilket syftar på att det är omöjligt att kunna allt och att man kanske får finna sig i att ha luckor.

Dessa två meningar har jag funderat på under hela dagen och kommit fram till en teori. Japaner anser sig inte vara perfekta. Det vi ser som en perfektion är en medvetenhet om att alla människor felar och en vilja att därför göra så noggrant som möjligt. Det finns egentligen ingen vilja att utföra något bättre än någon annan eller att uppnå perfektion, bara att det ska vara så bra som möjligt. Jag vet inte om jag uttrycker det så bra just nu kl 23:30 på kvällen :).

Efter det åkte vi till Tenryu-ji ett annat tempel som hade ungdomens källa(vilken jag dessvärre inte drack av) och en stor bambuskog genom vilken vi fick skjuts med springvagnar. Vi satt alltså i en vagn med en person som drog oss. Helkonstigt men oj vad trevliga personerna som drog vagnarna var. Nästan perfekt engelska men den vänliga inställningen var öppen av det. Under den korta tid min chaufför Mayu körde mig han vi diskutera en hel del om Japan och att åka utomlands. Jag är glad att vi lät oss övertygas att göra det även om det kändes konstigt och kanske lite onödigt.

Därefter åkte vi till det gyllende templet vilket kanske är ett av de största prålbyggerna i Kyoto, det är ett tempel klätt med 108 mm guldplattor vilket skulle symbolisera människans 108 fel. Templet var i sig en stort och vacker syn där det speglades i en nära anläggd sjö och i en närliggande trädgård hade vi en kort traditionell tecermoni med Toshi som guide.

Därefter blev det Nijo-jo vilket är ett högsäte för Shugun vilket är den övresta militära ledaren i Japan. Det är också här där näktergalens golv finns. Det är konstruerat med spikar som tillåter golvet att rotera och skapa ljud så när man går över det så skapas ljud. Det var lite svårt att avgöra när man var 100+ personer som gick på det men vi tog Toshis ord för det. Vi såg även många av de traditionella kläderna och en intressant detalj var att de olika herrarna över provinserna(feudal lords) fick lov att ha speciella kläder på sig vilka har långa ärmar bakåt vilka används för att kliva på om de plötsligt skulle börja närma sig Shugun med fel avsikter.

Sist men inte minst klämde vi in Ginkaku-ji(Silvertemplet) där vi mest tog en stressad rundtur och några fotton eftersom vår tid med Toshi höll på att ta slut. Vi fick en bild med honom för minnet dock vilket var perfekt.

Väl tillbaka hos vår värdfamilj var det bara att duscha och sjunka ner i soffan en timme för att sedan gå på en finare traditionell japansk restaurang med Kyotospecifik mat. Vi tillbringade inte mindre än två och en halv timme med trevligt konversation och minst tio olika mindre maträtter. Det mesta var fisk och skaldjur och jag var osäker om jag skulle kunna tycka om det eller ens kunna äta men jag måste säga att det faktiskt överraskade mig positivt! Kanske inte det jag skulle beställa själv i framtiden dock.

Nu sitter jag här och bara njuter av att dagen blivit så bra och att det faktiskt inte känns fel för oss att ta emot det här från vår värdfamilj. Vi har under middagen och dagen lyckats visa vår tacksamhet och jag tror att de förstår exakt hur tacksamma vi är. Idag är ännu en spännande dag, vi ska ut och kolla lite mer i Geisha kvarteren och gå på marknader så det är nog läggdags.  

Utanför dagens första tempel, Ryoan-ji

Anläggningen med 15 stenar  

De 15 Stenarna sedda från "himmelen"

Speciell dörr in i templet endast för kungligheter(presidenter äga ej tillträde)  

Rofylld trädgård  

Guldtemplet Kinkaku-ji  

Guldtemplet speglat i dammen  

Fiskarna här lärt sig på vilken sida av dammen där de får mat  

Springkärror, det finns ett japanskt ord för det men det ha fallit bort ur minnet :). Maya min chaufför var otroligt trevlig  

Del av turen  

Del av springturen  

Matdags! Okonomiyaki där man har en varm platta framför sig och det är tänkt att man själv ska laga till en ris, kött, grönsaksröra samt omelett. Vi fick hjälp dock  

Ingång till Nijo-jo, Shogunens palats  

Närbild på själva ramen, otroligt väldgjord. Notera att ena fågeln har öppen mun och andra stängd. Detta gäller tydligen allmänt för alla karaktärer som finns vid ingångar.  

Ginkaku-ji(silver) templet, dagens sista och något genomskyndande resa  

Jag, Anna och Toshi vår chaufför  

Dag 4
Ojojoj. Vi har precis kommit fram till vår gästfamilj i Kyoto. Det är Marinas, en japansk läkarstudent som varit på utbyte i Sverige terminen innans, föräldrar. Vi har blivit hämtade med taxi, fått artig konversation samt en hel våning av deras hus för oss själva. De har dessutom bokat en privat taxi för oss imorgon och köpt busskort åt oss dagen efter. Det är väldigt överväldigande och jag hoppas vi uttrycker vår tacksamhet på ett bra sätt. Det är rätt spännande och det är tur att Christofer talar så mycket japanska som han gör. Det bor även en liten farmor/mormor i huset som inte talar någon engelska alls men som tassar runt och är otroligt artig mot oss och lite halvförsynt talar med Christofer på japanska.

I övrig har vi åkt shinkansen hit. Det var häftigt, men mest för att jag intalat mig att det var häftigt. Annars var det precis som ett X2000 fast snabbare, mer benutrymme och en bockande konduktör. Jag halvsov och halvtittade ut genom fönstret men för det mesta kändes det mesta som vi åkte förbi rätt alldagligt, men ser dock helt klart att det är i ett helt annat land vi är Vi har även gått runt i Asakusa där det fanns ett gigantiskt tempel med marknad utanför. Det sprang även runt en mängd skolklasser vilka verkade ha i läxa att interagera med utlänningar på olika sätt. Jag fick ge en signatur till en mindre kille och Christofer blev intervjuad av en elev som pratade otroligt bra engelska(tänk som modersmål).

Dag 3
Vi började med att besöka nördkvarteret nummer ett i Tokyo - akihabara. Det innebar en otroligt mängd affärer med blinkande och talande skyltar och mer figurer, böcker, spel och allmänt merchandise än jag sett i mitt liv tillsammans(inräknat konvent). Det häftigaste att se var den enorma mängd figurer som fanns men också att gå runt i något som verkar ett oändligt bibliotek med bara manga. Helt klart en upplevelse. Det är bra att vi gjorde det här i början så att jag lyckades hålla mig från att köpa med de "få och små sakerna" som jag hittade överallt. Jag "råkade" få med mig en artbok dock. Sen gick vi till Meiji-jingu vilket är ett tempel i Yoyogi park. Det var mitt första tempel och det blir nog fler sådana. Saker jag lärt mig om templen: Gå i sidan av de stora Tori dörrarna, mitten är för gudarna, tvätta händer och mun i det rena vattnet utanför, kasta pengar -> buga -> klappa två gånger för att åkalla gudarnas uppmärksamhet vid altaret -> be. Det finns även en mängd mindre talismaner som man kan köpa för olika syften: kroppslig och mental hälsa, tur, trafiksäkerhet, resesäkerhet, tur inför inträdesprov och massa annat.  Slutligen tog vi oss till ett utkikstorn där man fick åka upp till 45 våningen och vi avrundade kvällen med att titta på stadens ljus i skymningen.

Gata i Akihabara

Gata i Akihabara

Affär, väldigt platseffektiva, ibland fick man stå i sidled för att komma in i hyllorna och gå ut och vända på sig för att kunna kolla på andra sidan.

Några av figurerna i affärerna

Figurer med mer västerländsk inspiration

Lite Disney

Gata i Akihabara

Jobb eller nöje? Filmad och fottad blev han i.af

;  

En av de religösa portarna, man ska bocka innan man går in och inte gå i mitten

Lite natur :)

Sakebryggarnas gåvor till Meiji-jingu

Meiji-jingu templet i sig  

Baksidan av storstaden, kartongerna och pressäningar som syns längs staketet är hem för ett fåtal olyckliga  

Matutlämning

Tokyo från 45:te våningen    

Rökig bakgata med massor med små restauranger med plats för 4-30 personer längs hela gatan

Trångt? :)

Ser rätt mysigt ut ändå  

Natbild på gata

Tempel Asakusa, lite större och mer komersiellt än det andra  

Buddastaty     

M  

Väktare till tempel

Templet i sig  

Röken som syns är helande rökelse, bara att vifta mot var du har ont/problem    

Skor för gud om han skulle komma förbi, är de borta vet man att gud varit där

HBQT rörelse?    

Kanske vem vet, tog en bild för säkerthetsskull

Ramune för ca 8 kr, alldeles lagom för mig

På tåget mot Kyoto, en talisman från vardera tempel för mental och kroppslig hälsa

Nu har jag landat i Tokyo, kommit fram till hostelet efter lite virrande och fått en ordentlig första dags tur.  Jag sov inget på planet så jag har i princip dygnat men det är så mycket nya intryck att jag hållit mig vaken ända fram tills klockan tio på kvällen.

Idag följde jag mest med och namnen och ställena är rätt sammanflytande för mig. Vi började med att åka till Ueno och gick genom ett område som kallas ameyoko(amerikanska byn) och sedan vidare till iidabashi där vi besökte fin trädgård Koishikawa Karakuen gardens för att avsluta i ett stort handelsområde: Shibuya. Dagen har mest varit in och ut ur butiker och att bara gå runt storögd och titta på alla blinkande skyltar, skyndande Japaner och allting som är nytt. Det finns så mycket kultur att smälta så att det är otroligt. Det känns som att det finns en helt annorlunda mall för hur man står, går och interagerar.

Bugandet är inget att underskatta. Varje gång bussen som jag åkte till hotellet stannade gick personal som stod utanför på busshållsplatsen in efter alla satt sig, tackade för att vi åkte med deras bolag och bockade. Totalt 5 gånger bara under den bussresan. Personerna bockar dessutom av respekt för busschaufören vid ankomst och avresa från anhållsplatsen. Man får även en bockning varje gång man köper något(även av mindre värde) eller en person ber om ursäkt(vilket händer en del).

Förutom detta finns personal vid många övergångsställen i blinkande uniform med en rödlysande batong som styr både gång, cykel och biltrafik. Alla små saker som kan ordnas med extra personal har i princip gjorts det, det finns alltid personal vid alla tågstationer, inne i butiker och även bara stående i områden där turister rör sig.

Det är en annan kultur här helt klart och jag kan inte göra annat än att le och njuta.

Buss till Hostelet  

Fö

Första intrycket av gatorna i Tokyo  

Christofer guidar och rekomenderar konstiga produkter så som "Calpis"

Vi tror att vi fick på kläderna rätt. Beroende på om höger/vänster är överst är det alldagligt eller begravning. Kan lätt bli akward...

Fullmånsbron(när den speglas i vattnet)

Lite natur

Shubuya crossing 1

Shubuya crossing 2  

Shubuya crossing 3 - Är tydligen mer packat under rush hour

Många restauranger har förutom personal som hjälper dig en automat för att snabba på och förenkla pengahanterande

Nudlar som faktiskt var mättande och OTROLIGT goda! Kraftig buljong- och köttsmak

Spelautomat i arkade, man sitter och opererar en robot via två spakar och pedaler. Christofer och jag testade tillsammans, heeeelt knäppt och väldigt roligt.

Affärnamn i ett handelscenter, ursäkta?

Tokyo på kvällen

Hej allihoppa, här kommer en massa text. Jag hade glömt bort hur mycket jag tyckte om att skriva, ni får dessvärre stå ut med det.

"You bag is checked all way to Narita" - Jaha? har vi stått här och väntat helt i onödan? "And actually I do not know if you can make your flight anymore, it leaves in 15 minutes and you have to go through security and customs".

Känslan kan inte beskrivas i ord. Jag och min nyfunna bekantskap Daniel en annan kille som jag mött på Arlanda och bondat lite över att vi båda ska till Japan i nästan samma tidsperiod exakt samtidigt håller på att missa vårt bytesplan. För att jag inte kollat upp hur mina väskor var checkade. Vi springer. Jag och den 26 årige modedesignern från London springer så snabbt vi bara kan. Genom sequritylinjen, ingen kö perfekt. Personalen frågar mig något, "do you have any liquids?" varpå jag svarar "öh, vänta ja, men du kan slänga den" på svenska. Hon ser förvånad ut men slänger flaskan. Självklar piper det när jag går igenom metalldetektorn, men jag ler och gör mitt bästa för att se ut som världens trevligaste och mest stressade person. Det funkar, 4-5 s sedan nöjer sig killen. Jag bara välter ner allt i väskan igen, hittar min gate och börjar springa. TUSAN, Daniel är inte med med, jag ser mig om. Han är inte igenom än, jag tar det bästa beslutet på hela dagen och väntar 5, 10 och 15 långa sekunder tills han dyker upp. Jag viftar med armen mot gateskylten och drar iväg i mina längsta orienteringssteg, jag ser att han följer efter mig med sin MacBook i högsta hugg och väskan i andra handen.

700m terminallöpning med familjehinerbana och 10 sekunder tullsamtal senare kommer vi flåsande fram och ser att sista personen just blir incheckad. Vi glider in till incheckningen och helt plötsligt sitter jag helsvettig brevid en japansk dam som tittar lite missnöjt på mig. Bra start, men vi hann. Hade jag fått oss att missa både mitt och Daniels plan hade jag aldrig förlåtit mig själv, men det gick bra, den här gången i alla fall. Ibland känner man sig som världens mest korkade person, men det går inte att göra så mycket åt och man får vara glad att det gick bra i slutet. Utsikten från planet är fin i.a.f

Tja, varför inte. Bättre än facebook. Hit kan människor som är intresserade komma. Jag tycker det är trevligt att dela med mig men via facebook blir mer att visa upp. Det här kan jag ha för mig och för de som vill kan följa mig.

35 dagar utomlands, 35 dagar i ett land med annan kultur och norm, 35 dagar av luffande och tåg, 35 dagar i Japan. Häftigare kan det inte bli. Det häftigaste för mig blir kanske inte landet, utan kulturen, jag längtar att få se ett land inspirerat av en annan religion och med ett annat förflutet än mitt eget. Jag har övat artighetsfraser och lärt mig en del nybörjarmisstag men jag kommer att få acceptera "gajin" stämpeln. Gajin är främande människor i Japan, turister som inte kan sederna och som inte vet hur man beter sig. Ett gammalt uttryck och med en viss negativ ton, men även av förlåtelse. "Hur kan människor med ett annat ursprung veta vad som är rätt för oss?".

Jag tänker att Japan är häftigt. Men häftigare är nog människorna som lever där, de är ju trots allt de som ur en viss synvinkel utgör landet. Jag ser fram emot att vara ny, jag ser fram emot att vara vilse. Jag hoppas jag lär mig mycket och över tiden bättre kan förstå allt kultur och allt som finns.

Dagens mening:
Hajimemashite. Watashi wa Magnus desu. Yoroshiku onegaishimasu.
Det är första gången(vi möts). Mitt namn är Magnus. Var vänlig och behandla mig snällt.

Imorgon åker jag, och ni är varmt välkomna att följa med, om endast på andra sidan skärmen via den här bloggen.