Alla inlägg under juni 2015

Av Magnus Ekstrand - 29 juni 2015 14:54

Vi blev väckta tidigt av något oljud 06.30 Vi vände oss några varv och somnade om bara för att bli väckta av något oljud igen 07.30, denna gång vårt alarm. Vi började vandringen tidigt eftersom vi direkt efter den hade ett tight schema att hålla för att ta oss hela vägen till Kawaguchiko som ligger under Fuji. Totalt 6 h av tåg och spårvagn, det skulle bli en lång dag.


Men Magome var inte mindre vacker för det och solen sken för att leda oss under vår väg. Vi började gå längs den långa stigen mellan Magome och Tsumago som förr i tiden varit den väg postbärare tagit. Många av de nya tågvägarna och shinkansentågen har namn efter de gamla postvägarna. Längs med vägen såg vi hela tiden vacker natur, rinnande vattenfall, gamla stentavlor med inristningar.


När vi kommit halvvägs kommer ser vi ett något större hus på avstånd. Ur stiger en man, vinkar god dag och bjuder oss promt in på ”free japanese tea”. Han volentärarbetat tydligen i de här 250 år gamla vakthuset som en del av sin engelskakurs. Han är säkert över femti och även sextio men har ändå bestämt sig för att det är dags att lära sig något nytt. Han pratade ganska bra engelska men förstod inte allt vi sa men bad oss upprepa. Det var faktiskt en ganska trevlig stund och förutom te blev vi även bjudna på inlagda plommon, plommonvin, riskex och godis. Vi tackade för allt, lade några slantar i donationslådan, skrev en rad i gästboken och gav oss iväg. Vi hade bara hunnit halvvägs än.


Efter ett par imponerande vattenfall, mer vacker skogsnatur och ett antal tempel kom vi fram till Tsumago i alldeles för god tid. Vår buss gick inte på 2 timmar så vi tog oss för att se staden. På många sätt var den lik Magome men det var inte samma öppna dallanskap över den vilket gjorde den mindre vacker. I staden finns dock en kanal som leder ett vattenstråk genom byn och som byggts så att vattenfall finns med jämna mellanrum.


Nu har jag åkt i sex timmar med 4 olika tåg, en spårvagn och sprungit för att hinna med ett tågbyte på 3 minuter. Dock fick vi skjuts till en utlivs/sportbutik så att jag kunde handla vantar och lampa och Anna kunde köpa regnbyxor. Jag ser fram emot att få klättra upp på ett berg imorgon bara för att få sträcka på benen. Imorgon kommer inget inlägg eftersom jag förhoppningsvis är uppe på fuji. Just nu verkar väderförhållanden vara suboptimala med kraftiga vindar och risk på regn. Vi ska höra oss för imorgon om vi blir tvugna att ställa in eller inte.

 

Början på vandringen, vi lämnar Magome med morgonsol  

Första delen var uppför vilket innebar en hel del trappor  

Med jämna mellanrum fanns de här  

Vattenhjul längs med vägen 

 Mur som byggts för att skydda bilvägen, delvis återtagen av naturen  

Någon som hittat ett smart kylningssystem  

Stentavla längs vägen  

Tempel längs vägen  

Övergång mellan perfecturerna(ungefär som våra län), efter det var det mest nedför kvar  

Solen lös hela vägen längs vandringen  

Bild tagen av den vänlige mannen som bjöd oss på te och godsaker mot lite engelsk konversation  

Silvertejp verkar vara lösningen på lite vadsom i Japan också  

Skogsbäck  

Mens and womans waterfall, men vilket är vilket? Stog inte på skyltarna.  

Mens and womans waterfall, men vilket är vilket? Stog inte på skyltarna.  

Tveksam bild, mindre än hälften av vandringen kvar  

Träffade en häst på vägen  

Vattenrännan i Tsumago, utgjordes av ett rätt fint men onödigt(?) ledningsyste   Kanske är stenformationerna till för att saker ska fastna och inte flyta med längs med vattnet? I slutet av varje ränna finns även järnkrokar som kan fånga upp större objekt



ANNONS
Av Magnus Ekstrand - 28 juni 2015 13:43

Idag blev en resedag. Vi åkte halvtidigt från Hiroshima för att ta tre olika tåg och en buss fram till Magome uppe i Japans berg. Det är nästan oförsämt hur smidigt allt går i det här landet. Man förbereder sig, kollar upp kartor och lägger upp reservplaner bara för att allt på något vänster ska lösa sig med struktur och engelska skyltar. Vi anlände sent på eftermiddagen till Magome och klev av i något som var en underbar syn. Det är en vacker bergsby, omgiven av berg och omgivningen frodande av risplantage och andra odlingar. Husen är vackra och välskötta, på båda sidorna om byns "huvudgata" rinner vatten som sprider sitt porlande ljud genom vardagssorlet av människor, affärer och restauranger.


Vi hann lagom med att köpa middag innan butikerna stängde men nöjde oss rätt bra med att äta den i godan ro på hotellet. Efteråt så gick vi genom den lilla staden medans solen sakta gled ner längs bergskanten för att i några sista minuter dränka bergen, staden och naturen i ett rött skimmer. Det är vackert här. Men inte bara vackert utan fridfullt. Det rullar förbi någon bil då och då. Men annars är det stillsamma vardagsljud av fågel, lugn konversation trevliga restauranger och folk man går förbi. Jag har även hunnit med att planera min resa till Okinawa lite noggranare efter råd från ett par vänner som varit där i två veckor. Istället för att stanna på huvudön och i Naha som tänkt åker jag istället till Zamami vilket är en av de mindre öarna vilket ska ha vackrare natur och bättre möjligheter för att njuta. Det är roligt att hur mycket man läser på internet och försöker tillägna sig så kan man få så mycket bättre råd och tips på bara en kvart av någon som redan gjort det. Nu ska jag njuta av att läsa lite bok och ladda upp inför morgondagens vandring mellan Magome och Tsumago. Det blir underbart!

 

Början på resan till Magome  

Snabb bild av staden innan Magome -Nakatsugawa  

Den första synen som hälsade oss välkomna till Magome när vi steg ur bussen  

"Huvudgatan" som leder uppåt mot vårt hostel  

Långs gatan ligger souvenirbutiker, restauranger och annat. Längs med gatan porlar vattnet friskt  

Hela tiden i bakgrunden ser man bergen, mäktigt och vackert  

På upptäktsfärd  

Ettt av risfälten i staden  

Solen är strax på väg ner bakom berget, fortfarande mycket kvar att se  

Hela tiden finns anläggningar i nivåer för att tillåta vatten att samlas i lagom mängder så att man kan plantera ris i lagom stora mängder för ett fält  

Alldeles dags solnedgång  

Följde det rinnande vattnet tills det tog slut, hamnade mitt ute på ett fält  


Skylt för morgondagens vandring, bara 8 km men ska vara packad med saker att se  

Rött sken av solnedgången  


Ensam vandrare?

ANNONS
Av Magnus Ekstrand - 27 juni 2015 14:45

Idag blev det en tidig start. Vi åkte direkt till Peace memorial park här i Hiroshima vilken är dedikerad som ett minne av atombomben som fäldes, tragedin och skadan den orsakade men också till ett strävande efter fred. Det var mäktigt att komma till parken, inte bara pga det som hänt men också på grund av de känslor som födds. Jag väntade mig att det någonstans skulle finnas en hint av illvilja mot omvärlden som orsakat denna skada. Men det fanns inte, någonstans. Istället möttes jag av igen och igen av momument, petitioner och information om att hålla världsfreden. Det viktigaste i hela parken kändes som att en liknande händelse aldrig fick hända igen, för någon.


I parken brinner den eviga flamman donerad från Kabo Daishis sista eld innan han gick in i evig dvala. Den eviga flamman i parken har sagts att den kommer brinna tills det sista kärnvapnet i världen har försvunnit. Det ekar en stor stark klocka som sjunger sina vibrationer in i alla som går mindre än 200 m ifrån. Vem som helst som önskar verka för världens fred kan ringa i klockan och den ekar i sin eviga klang. Inne i själva museet finns föremål från händelsen, kläder, föremål och ägodelar som skadats eller halvt förstörts av bomben. Vardera berättar en historia om sin ägare med namn, vad personen gjorde vid händelsen och när den dog och av vilken skada. Allt för att minnas att alla som dog var människor, var och en. Monumenten är otaliga, för de barn som dog, för de skolungdomar som offrat sin skolgång för att hjälpa till med arbete under kriget och för de otaliga döda och för det lidande som funnits.


Efteråt åt vi på ett känt ställe som hete Okomyaki-village där det var flera våningar som man åkte till via hiss. Varje våning hade 7-10 ställen med eget stekbord som serverade okomyaki. Det var trevligt att se livet och sorlet som sorlade i alla platsens hörn och stället. Vi valde slumpmässigt ett litet krypin och överraskades med en kock som talade okej engelska.


På eftermiddagen åkte vi till Miyajima vilket är en ö utanför Hiroshima. Det var en vacker och livlig shoppinggata, ett tempel(Itsukuhima) som var byggt upphöjt över marken för att tillåta tidvattnets flöde att komma och gå. Utanför templet mitt i vattnet stog en stor Toridörr. Jag har inte hunnit läsa dess betydelse men under dagen såg vi små båtar komma och gå genom dörren, men de som åkte genom dörren landsteg aldrig utan vände genast för att sedan åka till havs. Sedan gick vi till Daishoin temple vilket vi hört att det skulle vara ett av de större och vackrare templena i västra Japan och det stämde. Templområdet var stort som två, kanske tre andra tempel och verkade otroligt välmående med mängder av statyrer, utställningar, guld och glaumor. Inget inträde togs utan det fanns en enkel offerskål för den som ville bidraga. 


Som en avslutning bestämde vi oss för att bestiga det lokala berget. Eller rättare sagt vi tog en lift till 1 km under toppen vandrade upp, njöt av att se bukten i alla vädersträck och började en lång vandring nedför berget. Redan efter att ha vandrat upp till toppen vilket endast tog 30 minuter var vi ganska trötta(vi hade haft en lång dag och gått upp runt åtta). Vi började en lång nedåtvandring som bestog av trappsteg blandat med underbar natur och sevärigheter i två timmar. Väl nere hann vi precis med på färjan tillbaka, handlade mat på en lokal supermarket och åkte direkt till hotellet. Nu sitter vi och försöker få morgondagens vandring mellan Magome och Tsumago att gå ihop med att vi måste åka direkt till Fuji samma dag. Vi tror att vi har löst det :). Nu är det sovdags!


 

AS-dome, en av byggnaderna som var belägen direkt under atombomben när den exploderade. Eftersom kraften kom direkt uppifrån så klarade sig många av väggarna   

 


Fredsklockan, tillgänglig för alla.

 

Momument över de döda och lidandet i Hiroshima. I bakgrunden ses den evigt brinnande flamman och A-dome.  

Lunch!

 

Staty i en anonym rondell på väg till Miyajima  

Toridörren i lågvatten sett från färjan  

Väl i land kunde man nuddda den(nästan), man kunde om man ville vade ut vid extremlågvatten för att nudda dörren.  


På hela  ön gick det runt renar vilka var helt orädda för människor och lät sig klappas fritt  

Tempel(Itsukushima shrine) innanför toridörren, notera till väster att templet ligger upphöjt från marken för att tillåta tidvattnet att komma och gå  

Väktare utanför en dörrarna i det större templet (Daishoin temple)  

Bönerullar vilka man kunde snurra för att be om motsvarande kunskap som en av suttrorna  

Åka upp en bit på Mt. Misen  

Första utposten på Mt Misen(430m ovan hav)  

På väg till toppen  

Utsikt från toppen(535m ovan hav)      

Man såg 360 grader runtom och hur Hiroshima utbredde sig på andra sida av bukten, det var riktigt vackert  

Utsikt på vägen ned från berget  

Peppbild efter ca 1h av konstant gående i trappor  

Vi gick förbi en dam som har olika höjd på sina öppningar för att styra vattenpassage beroende på nedbörd  

Vattenfall längs nedfärden fanns det gott om  


Toridörren vid högvatten samtidigt som en av båtarna är påväg igenom för att sedan vända innanför och åka ut i bukten in igen

Av Magnus Ekstrand - 26 juni 2015 16:31

Tidigt upp, iväg direkt. Christofer packade sina väskor så tjock han kunde och fick faktiskt ner allting utan allt för stora problem. Vi gav oss av tillsammans och skiljdes efter ett längre farväl när han skulle ta ett annorlunda tåg än oss för att komma till flygplatsen. Efter det fortsatta jag och Anna på vår långa resa till Hiroshima. Vi åkte 3 timmar och 30 minuter för att ta en paus i Himeji och besökta Himeji-jo(Himeji Castle), slotter var magnifikt från håll men i all ärlighet var insidan rätt kal. Det var få dekorationer och väldigt enkel still på det hela. Det var dock otroligt häftigt att se det enorma arbetet som måste ha krävts för att skapa balkar, pelare och allt i den storleken som krävs för att bygga ett så stort slott. Bara armräckena måste ha krävt otroligt stora träd för att skapa. Vi gick runt och njöt lite av att få en paus efter det långa tågfärden för att sedan hoppa på och åka den sista timmen till Hiroshima.


Väl i Hiroshima så kändes verkligen som att vi kommit någonstans tropiskt. Här är det höga kullar, berg i bakgrunden och märktbart kvavare och varmare. Vi tog oss till vårt hostel, lämnade väskor, gjorde upp en plan för imorgon och åkte centralt för att hitta något att äta. Det blev Udon vilket är tjocka nudlar. Det var okej men det finns så mycket annat i Japan som är så mycket godare. Vi gick runt en stund och tittade lite på  nattlivet här i Japan under fredagskvällen. Det var första gången jag faktiskt sett Japaner som varit ute för att festa och som varit märkbart alkoholpåverkade. Nu sitter jag på hotellet och talar med två schweitsare, en iran och en fransman om lite allt möjligt i världen. Det är inte helt fel. Imorgon blir det Hiroshima peace memorial museum och en ö som ligger en bit utanför vars namn jag inte kommer ihåg nu. Godnatt!

 

Regn på vägen till Himeji  

Himeji-jo i fjärran  

På väg upp till slottet  

Strax där  

Lite små dörrar på det här stället  

Model på hur hela slottet sett ut tidigare  

Närbild på huvubyggnaden  

ÖVersiktsbild på hela slottet  

Modeller eller människor? De var otroligt välgjorda  

Bärstol som stod inte på Himeji station  Första intryck av Hiroshima


Av Magnus Ekstrand - 26 juni 2015 16:28

Vi kom sent ut genom dörren. Som vanligt. Och vi kom även sent för att möta Mikael och Book. Det är på det väldigt trevligt och bra att åka flera men ibland blir det lite flaskhals.

Vi började att vandra utåt i det som jag hittills har gillat allra mest i hela Japan. Akihabara. Det är en otrolig stadsdel. Den började som små elektronikbutiker som sålde elektronikprodukter men har över året utveckats till att bli det ”nördigaste” kvarteret i Tokyo. Och det är det och jag kan bara inte låta bli av att njuta när jag går där. Det är butiker men manga(japanska serietidningar), anime(japanska animerade serier), noveller, figurer, merchandise, kostymer, kläder och så mycket mer. Affärerna sträcker sig ibland åtta våningar med olika tema på alla våningar. Vi gick runt och bara drog in allt med ögonen. Jag var nästan lite avundsjuk på Christofer för att det var hans sista dag. Det innebär att han faktiskt kan köpa saker och inte bara behöver gå förbi och tänka ”det skulle jag kanske kunna köpa, det måste jag komma ihåg”.

Jag skulle kunna spendera veckor i den stadsdelen men samtidigt är det inte något för mig. Det är vackert, det är fint men det är något som saknas. Jag varken talar eller läser språket. Även Christofer får lov att köpa böckerna för yngre ungdomar där texten är utskriven fonetiskt och inte i kanji. Det gör ont i mig att se alla böcker, allt jag skulle vilja läsa men helt enkelt inte kan. Det är nog bra att bara åka längs havets topp och inte stanna för länge och vilja bli kvar. Jag ska dock dit en sista gång. Det kommer vara minst en av de sista dagarna för mig i Tokyo.

Att ha Mikael och Book med friskade upp upplevelsen. Jag har haft otroligt trevligt med Anna och Christofer men mer människor innebär ofta mer kul. På eftermiddagen åkta jag, Micke och Martin till Tokyo Skytree vilket har varit en av världens högsta byggnader på 650m. Vi åkte först upp till 350 m för att så och skåda ut över Tokyo och allmänt känna oss väldigt små och hoppas att byggnaden inte bestämde sig för att falla. Hissen upp accelererade rätt snabbt upp till 10m/s. Jag tänkte på alla olika fysik och matteproblem man fick i skolan och undrade om 10m/s verkligen var en rimlig hastighet men att åka upp tog drygt 37s så det var antagligen rätt. Från 350 m kunde man köpa en extrabiljett upp till 450 m. Micke och Book köpte den direkt men jag i min snålhet bestämde mig att 350 kanske fick vara nog. Efter att de kommit ner och berättat för mig om ”hur mycket bättre 450m än 350m var” så svalde jag snålgirigheten och åkte upp jag också. Det var kanske inte så stor skillnad i hur långt man såg. Men det var garanterar skillnad i hur högt upp det kändes att man var. Människor gick från myror till prickar och bilar från streck till något större myror.

Vi åkte tillbaka till Akihabara för att möta upp Anna och Christofer och bestämde oss för att testa något intressant. Vi gick till vad som kallas Maid Cafe där alla servitörer är flickor uppklädda i temaenlig utstyrsel och tilltalar sina kunder otroligt artigt, leker lekar och allmänt gör det till en intressant upplevelse. Tre minuter in hade vi alla kaninöron på huvuden, hade lekt en lek för att göra våra drycker godare och blivit tilltalade som ”masters”(Anna blev princess). Det här kan låta lite suspekt. Men det hela är väldigt välreglerat och uppstrukturerat för att undvika oanständiga aspekter på det hela. Och är man tveksam till att bli serverad av en flicka i maidkostym, äta väldigt söt(utseendemässigt och smakmässigt) mat, bli tilltalad med artighetstitlar samt leka konstiga lekar och beställa mat genom att säga ”nyannyan”(ljudet som katter gör enligt japan) så skulle Akihabara vända upp och ner på ens världsbild redan i första butiken. Maid Cafe är långt ifrån det konstigaste som finns där. 

Av Magnus Ekstrand - 26 juni 2015 02:42

Idag var en klämdag igen. Vi bytte från vårt capsule hotel i centrala tokyo för att åka ut till ett hostel i det mer perifera Tokyo. Det betyder att det tog 30 minuter för oss att ta oss dit. Väl där så märker vi att hostelet bara är någon som köpt en våning i ett lägenhetshus gjort av bastant betong och så ovälkomnande att det är tråkigt. Vi tog oss upp de tre trapporna i en något nedgången hiss och märkte att receptionen var stäng trots öppettimmar. EFfer att ha ringt på deras telefon så dökt det upp en något äldre man och bad så mycket om ursäkt.

 

Vi gjorde oss hemstadda i vår egen lägenhet som var något nedgången men ändå ganska rymlig. Vi var ganska tveksamma till boendet men nån gång ska man ju dra en nitlott, och dessutom så tänkte vi inte spendera så mycket tid där. Detta tog oss hela förmiddagen och vi gav oss ut till Ueno i jakt på mat och för att sedan besöka Nationalmuseet i Tokyo. Hela museet bestog av tre byggnader varav en var stängd. Vilket jag tror var tur för oss. Trots att allt om Japan, shinto och buddismens historia var otroligt intressant och vackert blir man lite överväldigad efter ett tag. Det var intressant att  se hur Japans konst i början varit inriktad på funktionell skönhet med några extra dekorativa detaljer. Det innebar att det var vackra tekannor, porslin, redskap, kläder och rustningar. Runt 1900 talet kom dock en ändring när de började interagera med resten av omvärlden vilket inte erkände deras typ av konst som ”ren konst”. Japan började då producera mer av det vi kanske känner igen med tavlor, målningar på skjutdörrar, vävnader och annat som rent skönhetsmässigt är mer tilltalande men kanske inte fyller det praktiska värdet i vardagen.

 

Efter att ha halvt om halvt ha hunnit den andra byggnaden om övriga asiatiska kulturer och deras historia så var det dags för middag. Idag skulle vi möta både Taka och Marina som är två japanska läkarstuderande samt Mikael och Book. Vi hade avtalat att möta Taka och Marina vid Ikefukoro vilket är en uggla(fukoro=uggla) i stadsdelen Ikebukoro, jag antar att japaner kan ha glimten i ögat också. Det var inga problem. Att hitta Mikael och Book blev ett lite större äventyr men det gick i förhållande till hur stort Tokyo är väldigt smidigt.

 

Efter att ha mötts upp gick vi ut på all you can drink och all you can eat. Det var ett spännade koncept där man på 3 timmar fick bestämma i princip hela deras meny för en något större summa. Det var otroligt trevligt och det var också ganska kul att se Mikael och Books ovana med ätpinnar. Efter det gick vi vidare för att uppleva lite traditionell kareoke och de flesta av oss sjöng faktiskt. Sen hur rent och vacker vi sjöng var en annan sak. På Det hela stora var det en otroligt trevlig kväll och vi lyckades till och med hitta lite svenska låtar på kareokemaskinen(men med artist och låtnamn skrivna på Japanska). Vi bestämde oss för att mötas i Akihabara dagen efter för att ge de lite mer udda kvarteret i tokyo en noggrann genomgång. Bilder kommer ikväll(japansk kväll) när jag har ett stabilare internet på hostellet.

 

Mötte en av de förta gatuuppträdarna på vägen till Tokyo national museum, verkar ovanligt i Japan  

Samurai rustning  

Trädgård i nationalmuseet(uppenbarligen tog jag inte så mycket vettiga bilder utan tittade mest på saker)  

Målning som visar en jakt, detaljerna syns inte så bra men var väldigt roliga  

Mera samurairustning  

Spådde min framtid, fick "you will succeed"  

Del av ikebukoro där vi skulle möta Micke och Book    

Hittade ett pokemon stadium  

Två av de nyare pokemonen som jag inte har någon aning om vad de heter

 

Spelade lite arkadspel medans vi väntade på Micke och Book  


 

Sent på kvällen efter all you can drink och all you can eat. Påväg mot kareoke :)  Kareoke! Var bra uppslutning men kanske inte bästa sångkvalité


Av Magnus Ekstrand - 25 juni 2015 02:18

Efter lite strul med försäkringar och att spärra mobilen så gav vi oss av tillbaka mot Tokyo. Det var intressant att komma tillbaka in i storstaden efter att dels ha varit uppe i bergen i Yudanaka och sedan i en mindre stad Nagano. Idag hade vi bestämt att vi skulle testa ett kapselhotell vilket betyder att man hyr in sig på ett rum vilket i princip består av en 190 cm lång och kanske 90 cm bred säng och två eluttag. 


Efter att ha ätit lunch och hittat hotellet så tog vi oss mot Ueno park för att titta runt. Det mesta av dagen hade redan gått så vi sparde de stora sakerna som Tokyo National museum tills imorgon. På kvällen åkte vi sedan ut till Odaiba som är öar skapade av människor. Ett speciellt typ av tåg ut som egentligen inte var ett tåg efter som den inte gick på räls utan snarare styrdes av ett nedgröpning i marken. Förutom att den saknade räls saknade den även chaufför och personal. Tåget var helt automatiserat och man kunde sitta längst fram för att titta ut över Tokyo och öarna medans det körde. Efter halva resan så fick vi en plats längst fram.


Odaiba var ungefär som jag kan tänka mig att ex Florida skulle se ut. Det var vita stränder, palmer, massa stora imponerande shoppningbyggnader och en allmän semesteratmosfär. Vi vandrade runt ett tag med Christofer som guide och hittade in i flera shoppingcenter som var helt otroliga. En var bygg så att man gick på en kullerstensgata och att affärerna såg ut som att de låg sängs en gata. För att förstärka illusionen hade de även en falsk himmel i taket som var ganska verklig. Efter ett tag glömde man bort att man gick inomhus. Vi hittade även en känd staty från New York i lite mindre skala.


På kvällen gick vi och letade efter ett ställe där man kunde få laga sin egen okonomiyaki. Okonomiyaki är någon form av röra som man beställer in och sedan steker på ett bord framför sig för att sedan pensla på krydda och sleva upp på sin tallrik. Det var roligt att få göra själv även om det inte var speciellt avancerat. Fram mot kvällen drog vi oss tillbaka för att planera morgondagen då vi skulle möta upp Mikael och Book. Det hade varit enklare om vi haft mer än sporadiskt internet och facebook att meddela oss med.


 

Lucch i Tokyo  

Kvällens boende, bokat enbart på namnet men det var trevligt  

Uneo Park  

Ueno Park  

Och mera tempel! Har saknat de lite grand under senaste dagarna... Denna låg mitt ute på en ö bland massa vattenväxande rabarberliknande växter  

Åka svanbåt? Vi lät bli  

Månträdet och ett Yomizu-hall(tempel) bakom  

Tokyo national museum  

På väg ut med Yurikamome("tåget" som går ut till Odaiba)  

Sitta längst fram i tåget och njuta av resan  

Nybyggnationer var vanligt  

Fanns massa monument, statyer och annat man åkte förbi  

Helt plötsligt såg Christofer en byggnad som han ej sett förut och kände igen från anime och ville dit  

Så dit gick vi  

Shoppingcenter med gatumiljö  

Tillräckligt naturtroget för att man skulle glömma bort sig efter ett tag

 

Hittade kompisar till Hotch  

Åt lite glass  

Och njöt lite allmänt av atmosfären, bonuspoäng till den som ser vad från år inspererad av/ska likna  

Hittade även denna dam, den enda bilden som man ser mig på. Dessvärre inte den bästa Okonomiyaki in the making


Av Magnus Ekstrand - 23 juni 2015 16:26

Vi började med att åka upp till en närliggande skidort som kallas Shiga Kogen. De har haft vinter OS där förut och det verkade mycket vackert. Vi åkte buss uppför berget och det var underbart vackert. Något som inte var lika underbart var att min mobil försvann någonstans mellan hotellet och när vi gick av bussen. Men mer om det senare. Vi tog en skyelevator vilket var ett rullband upp på berget för att sedan ta en skidlift till toppen. Väl på toppen så njöt vi av utsikten för att sedan vandra nedåt. Det var även detta otroligt vackert med de böljande bergen och att man kunde se hur små samhällen fanns inklämda längs kurvorna av berget. Vi tog oss ner i måttlig takt och åkte vidare till ännu en skidlift där vi liftade upp för att se en mystisk vattensamling vilket visade sig vara en helt vanlig vattenansamling. Ibland måste man ju få lite nitlotter också. Men skogen runtom var väldigt vacker och faktiskt lite hemvan. Det fanns både gran och björk.


Efter att ha vandrat ett tag och njutit av berget och dessa natur begav vi oss ner till Yudanaka för att göra en genomletning av alla ställen jag varit på för att se om vi kunde hitta mobilen. Dessvärre fann vi den ingenstans. Jag bestämde mig tidigt för att vara noggran med det här och gjorde en polisanmälan på plats. Detta resulterade i en av de roligaste händerna vi haft på ett tag. Det skedde ett tolksamtal med hjälp av Christofer samt personal på turistinformationbyrån som varje gång vi skulle skriva ett gatu-, plats, eller personnamn på svenska utbrast "eeeeh" eller "ooooh" eller "soka"(jag förstår). De verkade ha väldigt roligt åt vad vi kunde hitta på med vårt språk och vilka utmaningar det gav eftersom de skriver fonetiskt vilket betyder att de måste ha en uppfattning om hur det de skriver uttalas. Både polisen, turistinformationen stog och skämtade och det hela blev faktiskt en ganska trevlig men utdragen tillställning. Efter att ha fått ett offentligt uttalande nedskrivet på ett A4 och ett Japanskt ärendenummer så behav vi oss vidare till Nagano där vi åt Chabu-chabu vilket kan liknas vid fondy. Det var det i särklass dyraste vi ätit hittills men också ganska gott och en upplevelse.

 

Buss uppför berget!  

Rulltrappa upp för berget!  

Vacker utsikt vid rulltrappans slut  

Lift upp till toppen

På väg nedåt    

Vackra vyer under nästan hela nedfärden  

Kul att se den slingerkrokiga väg bussen får lov att ta     

Ny lift!  

Till den mysteriska vattensamlingen. Eller som vi benämnde den "pölen"  

Mitt ute i Japanska bergskogen  

Tillbaka nedanför pölen och väntar på bussen. Vi var lite trötta men glada :)  

Chabu-chabu, kanske är Nabe. Är lite osäkert men man doppade saker i en varm gryta och åt de sedan. Gott men dyrt.

 

På vägen hem till hostellet fick vi det mäktigaste regnet ännu


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se