Vi kom sent ut genom dörren. Som vanligt. Och vi kom även sent för att möta Mikael och Book. Det är på det väldigt trevligt och bra att åka flera men ibland blir det lite flaskhals.

Vi började att vandra utåt i det som jag hittills har gillat allra mest i hela Japan. Akihabara. Det är en otrolig stadsdel. Den började som små elektronikbutiker som sålde elektronikprodukter men har över året utveckats till att bli det ”nördigaste” kvarteret i Tokyo. Och det är det och jag kan bara inte låta bli av att njuta när jag går där. Det är butiker men manga(japanska serietidningar), anime(japanska animerade serier), noveller, figurer, merchandise, kostymer, kläder och så mycket mer. Affärerna sträcker sig ibland åtta våningar med olika tema på alla våningar. Vi gick runt och bara drog in allt med ögonen. Jag var nästan lite avundsjuk på Christofer för att det var hans sista dag. Det innebär att han faktiskt kan köpa saker och inte bara behöver gå förbi och tänka ”det skulle jag kanske kunna köpa, det måste jag komma ihåg”.

Jag skulle kunna spendera veckor i den stadsdelen men samtidigt är det inte något för mig. Det är vackert, det är fint men det är något som saknas. Jag varken talar eller läser språket. Även Christofer får lov att köpa böckerna för yngre ungdomar där texten är utskriven fonetiskt och inte i kanji. Det gör ont i mig att se alla böcker, allt jag skulle vilja läsa men helt enkelt inte kan. Det är nog bra att bara åka längs havets topp och inte stanna för länge och vilja bli kvar. Jag ska dock dit en sista gång. Det kommer vara minst en av de sista dagarna för mig i Tokyo.

Att ha Mikael och Book med friskade upp upplevelsen. Jag har haft otroligt trevligt med Anna och Christofer men mer människor innebär ofta mer kul. På eftermiddagen åkta jag, Micke och Martin till Tokyo Skytree vilket har varit en av världens högsta byggnader på 650m. Vi åkte först upp till 350 m för att så och skåda ut över Tokyo och allmänt känna oss väldigt små och hoppas att byggnaden inte bestämde sig för att falla. Hissen upp accelererade rätt snabbt upp till 10m/s. Jag tänkte på alla olika fysik och matteproblem man fick i skolan och undrade om 10m/s verkligen var en rimlig hastighet men att åka upp tog drygt 37s så det var antagligen rätt. Från 350 m kunde man köpa en extrabiljett upp till 450 m. Micke och Book köpte den direkt men jag i min snålhet bestämde mig att 350 kanske fick vara nog. Efter att de kommit ner och berättat för mig om ”hur mycket bättre 450m än 350m var” så svalde jag snålgirigheten och åkte upp jag också. Det var kanske inte så stor skillnad i hur långt man såg. Men det var garanterar skillnad i hur högt upp det kändes att man var. Människor gick från myror till prickar och bilar från streck till något större myror.

Vi åkte tillbaka till Akihabara för att möta upp Anna och Christofer och bestämde oss för att testa något intressant. Vi gick till vad som kallas Maid Cafe där alla servitörer är flickor uppklädda i temaenlig utstyrsel och tilltalar sina kunder otroligt artigt, leker lekar och allmänt gör det till en intressant upplevelse. Tre minuter in hade vi alla kaninöron på huvuden, hade lekt en lek för att göra våra drycker godare och blivit tilltalade som ”masters”(Anna blev princess). Det här kan låta lite suspekt. Men det hela är väldigt välreglerat och uppstrukturerat för att undvika oanständiga aspekter på det hela. Och är man tveksam till att bli serverad av en flicka i maidkostym, äta väldigt söt(utseendemässigt och smakmässigt) mat, bli tilltalad med artighetstitlar samt leka konstiga lekar och beställa mat genom att säga ”nyannyan”(ljudet som katter gör enligt japan) så skulle Akihabara vända upp och ner på ens världsbild redan i första butiken. Maid Cafe är långt ifrån det konstigaste som finns där. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

First of all. Thank you all for reading. This will be the last day that I record for my Vietnam travels. It's been a great trip but I am really looking forward to returning to Sweden. This could well be noticed since we spent most of the day just tak...

We arrived abou 04:30 am to Hanoi and went directly to the hotel. The gates was barred but there was a doorbell which we rang 3 times before a drowsy looking guy opened the door. Much to our amazement we were allowed to check in at this time and we s...

So today we yet again had a private driver to drive us to some of the scenic points of the area. This happened to be the Love and Silver waterfall as well as the Fansipan mountain. The Love waterfall was the first and it was a really nice view. There...

So we arrived to early. The train stopped in Lao Cai which is a village close to Sapa. I was a bit curious on how we would actually get to Sapa from here but it didn't take long until we had a ride for 50 000VND(which is nothing). Directly after bein...

We woke up, fortunantly without any sign of cockroaches in our cabin and had a below average breakfast. After this we had some leisure time before the crew dropped us at a pearl museum. It feautured some monitors, a guided tour about pearls and oyste...