Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Magnus Ekstrand - 26 juni 2015 16:28

Vi kom sent ut genom dörren. Som vanligt. Och vi kom även sent för att möta Mikael och Book. Det är på det väldigt trevligt och bra att åka flera men ibland blir det lite flaskhals.

Vi började att vandra utåt i det som jag hittills har gillat allra mest i hela Japan. Akihabara. Det är en otrolig stadsdel. Den började som små elektronikbutiker som sålde elektronikprodukter men har över året utveckats till att bli det ”nördigaste” kvarteret i Tokyo. Och det är det och jag kan bara inte låta bli av att njuta när jag går där. Det är butiker men manga(japanska serietidningar), anime(japanska animerade serier), noveller, figurer, merchandise, kostymer, kläder och så mycket mer. Affärerna sträcker sig ibland åtta våningar med olika tema på alla våningar. Vi gick runt och bara drog in allt med ögonen. Jag var nästan lite avundsjuk på Christofer för att det var hans sista dag. Det innebär att han faktiskt kan köpa saker och inte bara behöver gå förbi och tänka ”det skulle jag kanske kunna köpa, det måste jag komma ihåg”.

Jag skulle kunna spendera veckor i den stadsdelen men samtidigt är det inte något för mig. Det är vackert, det är fint men det är något som saknas. Jag varken talar eller läser språket. Även Christofer får lov att köpa böckerna för yngre ungdomar där texten är utskriven fonetiskt och inte i kanji. Det gör ont i mig att se alla böcker, allt jag skulle vilja läsa men helt enkelt inte kan. Det är nog bra att bara åka längs havets topp och inte stanna för länge och vilja bli kvar. Jag ska dock dit en sista gång. Det kommer vara minst en av de sista dagarna för mig i Tokyo.

Att ha Mikael och Book med friskade upp upplevelsen. Jag har haft otroligt trevligt med Anna och Christofer men mer människor innebär ofta mer kul. På eftermiddagen åkta jag, Micke och Martin till Tokyo Skytree vilket har varit en av världens högsta byggnader på 650m. Vi åkte först upp till 350 m för att så och skåda ut över Tokyo och allmänt känna oss väldigt små och hoppas att byggnaden inte bestämde sig för att falla. Hissen upp accelererade rätt snabbt upp till 10m/s. Jag tänkte på alla olika fysik och matteproblem man fick i skolan och undrade om 10m/s verkligen var en rimlig hastighet men att åka upp tog drygt 37s så det var antagligen rätt. Från 350 m kunde man köpa en extrabiljett upp till 450 m. Micke och Book köpte den direkt men jag i min snålhet bestämde mig att 350 kanske fick vara nog. Efter att de kommit ner och berättat för mig om ”hur mycket bättre 450m än 350m var” så svalde jag snålgirigheten och åkte upp jag också. Det var kanske inte så stor skillnad i hur långt man såg. Men det var garanterar skillnad i hur högt upp det kändes att man var. Människor gick från myror till prickar och bilar från streck till något större myror.

Vi åkte tillbaka till Akihabara för att möta upp Anna och Christofer och bestämde oss för att testa något intressant. Vi gick till vad som kallas Maid Cafe där alla servitörer är flickor uppklädda i temaenlig utstyrsel och tilltalar sina kunder otroligt artigt, leker lekar och allmänt gör det till en intressant upplevelse. Tre minuter in hade vi alla kaninöron på huvuden, hade lekt en lek för att göra våra drycker godare och blivit tilltalade som ”masters”(Anna blev princess). Det här kan låta lite suspekt. Men det hela är väldigt välreglerat och uppstrukturerat för att undvika oanständiga aspekter på det hela. Och är man tveksam till att bli serverad av en flicka i maidkostym, äta väldigt söt(utseendemässigt och smakmässigt) mat, bli tilltalad med artighetstitlar samt leka konstiga lekar och beställa mat genom att säga ”nyannyan”(ljudet som katter gör enligt japan) så skulle Akihabara vända upp och ner på ens världsbild redan i första butiken. Maid Cafe är långt ifrån det konstigaste som finns där. 

ANNONS
Av Magnus Ekstrand - 26 juni 2015 02:42

Idag var en klämdag igen. Vi bytte från vårt capsule hotel i centrala tokyo för att åka ut till ett hostel i det mer perifera Tokyo. Det betyder att det tog 30 minuter för oss att ta oss dit. Väl där så märker vi att hostelet bara är någon som köpt en våning i ett lägenhetshus gjort av bastant betong och så ovälkomnande att det är tråkigt. Vi tog oss upp de tre trapporna i en något nedgången hiss och märkte att receptionen var stäng trots öppettimmar. EFfer att ha ringt på deras telefon så dökt det upp en något äldre man och bad så mycket om ursäkt.

 

Vi gjorde oss hemstadda i vår egen lägenhet som var något nedgången men ändå ganska rymlig. Vi var ganska tveksamma till boendet men nån gång ska man ju dra en nitlott, och dessutom så tänkte vi inte spendera så mycket tid där. Detta tog oss hela förmiddagen och vi gav oss ut till Ueno i jakt på mat och för att sedan besöka Nationalmuseet i Tokyo. Hela museet bestog av tre byggnader varav en var stängd. Vilket jag tror var tur för oss. Trots att allt om Japan, shinto och buddismens historia var otroligt intressant och vackert blir man lite överväldigad efter ett tag. Det var intressant att  se hur Japans konst i början varit inriktad på funktionell skönhet med några extra dekorativa detaljer. Det innebar att det var vackra tekannor, porslin, redskap, kläder och rustningar. Runt 1900 talet kom dock en ändring när de började interagera med resten av omvärlden vilket inte erkände deras typ av konst som ”ren konst”. Japan började då producera mer av det vi kanske känner igen med tavlor, målningar på skjutdörrar, vävnader och annat som rent skönhetsmässigt är mer tilltalande men kanske inte fyller det praktiska värdet i vardagen.

 

Efter att ha halvt om halvt ha hunnit den andra byggnaden om övriga asiatiska kulturer och deras historia så var det dags för middag. Idag skulle vi möta både Taka och Marina som är två japanska läkarstuderande samt Mikael och Book. Vi hade avtalat att möta Taka och Marina vid Ikefukoro vilket är en uggla(fukoro=uggla) i stadsdelen Ikebukoro, jag antar att japaner kan ha glimten i ögat också. Det var inga problem. Att hitta Mikael och Book blev ett lite större äventyr men det gick i förhållande till hur stort Tokyo är väldigt smidigt.

 

Efter att ha mötts upp gick vi ut på all you can drink och all you can eat. Det var ett spännade koncept där man på 3 timmar fick bestämma i princip hela deras meny för en något större summa. Det var otroligt trevligt och det var också ganska kul att se Mikael och Books ovana med ätpinnar. Efter det gick vi vidare för att uppleva lite traditionell kareoke och de flesta av oss sjöng faktiskt. Sen hur rent och vacker vi sjöng var en annan sak. På Det hela stora var det en otroligt trevlig kväll och vi lyckades till och med hitta lite svenska låtar på kareokemaskinen(men med artist och låtnamn skrivna på Japanska). Vi bestämde oss för att mötas i Akihabara dagen efter för att ge de lite mer udda kvarteret i tokyo en noggrann genomgång. Bilder kommer ikväll(japansk kväll) när jag har ett stabilare internet på hostellet.

 

Mötte en av de förta gatuuppträdarna på vägen till Tokyo national museum, verkar ovanligt i Japan  

Samurai rustning  

Trädgård i nationalmuseet(uppenbarligen tog jag inte så mycket vettiga bilder utan tittade mest på saker)  

Målning som visar en jakt, detaljerna syns inte så bra men var väldigt roliga  

Mera samurairustning  

Spådde min framtid, fick "you will succeed"  

Del av ikebukoro där vi skulle möta Micke och Book    

Hittade ett pokemon stadium  

Två av de nyare pokemonen som jag inte har någon aning om vad de heter

 

Spelade lite arkadspel medans vi väntade på Micke och Book  


 

Sent på kvällen efter all you can drink och all you can eat. Påväg mot kareoke :)  Kareoke! Var bra uppslutning men kanske inte bästa sångkvalité


ANNONS
Av Magnus Ekstrand - 25 juni 2015 02:18

Efter lite strul med försäkringar och att spärra mobilen så gav vi oss av tillbaka mot Tokyo. Det var intressant att komma tillbaka in i storstaden efter att dels ha varit uppe i bergen i Yudanaka och sedan i en mindre stad Nagano. Idag hade vi bestämt att vi skulle testa ett kapselhotell vilket betyder att man hyr in sig på ett rum vilket i princip består av en 190 cm lång och kanske 90 cm bred säng och två eluttag. 


Efter att ha ätit lunch och hittat hotellet så tog vi oss mot Ueno park för att titta runt. Det mesta av dagen hade redan gått så vi sparde de stora sakerna som Tokyo National museum tills imorgon. På kvällen åkte vi sedan ut till Odaiba som är öar skapade av människor. Ett speciellt typ av tåg ut som egentligen inte var ett tåg efter som den inte gick på räls utan snarare styrdes av ett nedgröpning i marken. Förutom att den saknade räls saknade den även chaufför och personal. Tåget var helt automatiserat och man kunde sitta längst fram för att titta ut över Tokyo och öarna medans det körde. Efter halva resan så fick vi en plats längst fram.


Odaiba var ungefär som jag kan tänka mig att ex Florida skulle se ut. Det var vita stränder, palmer, massa stora imponerande shoppningbyggnader och en allmän semesteratmosfär. Vi vandrade runt ett tag med Christofer som guide och hittade in i flera shoppingcenter som var helt otroliga. En var bygg så att man gick på en kullerstensgata och att affärerna såg ut som att de låg sängs en gata. För att förstärka illusionen hade de även en falsk himmel i taket som var ganska verklig. Efter ett tag glömde man bort att man gick inomhus. Vi hittade även en känd staty från New York i lite mindre skala.


På kvällen gick vi och letade efter ett ställe där man kunde få laga sin egen okonomiyaki. Okonomiyaki är någon form av röra som man beställer in och sedan steker på ett bord framför sig för att sedan pensla på krydda och sleva upp på sin tallrik. Det var roligt att få göra själv även om det inte var speciellt avancerat. Fram mot kvällen drog vi oss tillbaka för att planera morgondagen då vi skulle möta upp Mikael och Book. Det hade varit enklare om vi haft mer än sporadiskt internet och facebook att meddela oss med.


 

Lucch i Tokyo  

Kvällens boende, bokat enbart på namnet men det var trevligt  

Uneo Park  

Ueno Park  

Och mera tempel! Har saknat de lite grand under senaste dagarna... Denna låg mitt ute på en ö bland massa vattenväxande rabarberliknande växter  

Åka svanbåt? Vi lät bli  

Månträdet och ett Yomizu-hall(tempel) bakom  

Tokyo national museum  

På väg ut med Yurikamome("tåget" som går ut till Odaiba)  

Sitta längst fram i tåget och njuta av resan  

Nybyggnationer var vanligt  

Fanns massa monument, statyer och annat man åkte förbi  

Helt plötsligt såg Christofer en byggnad som han ej sett förut och kände igen från anime och ville dit  

Så dit gick vi  

Shoppingcenter med gatumiljö  

Tillräckligt naturtroget för att man skulle glömma bort sig efter ett tag

 

Hittade kompisar till Hotch  

Åt lite glass  

Och njöt lite allmänt av atmosfären, bonuspoäng till den som ser vad från år inspererad av/ska likna  

Hittade även denna dam, den enda bilden som man ser mig på. Dessvärre inte den bästa Okonomiyaki in the making


Av Magnus Ekstrand - 23 juni 2015 16:26

Vi började med att åka upp till en närliggande skidort som kallas Shiga Kogen. De har haft vinter OS där förut och det verkade mycket vackert. Vi åkte buss uppför berget och det var underbart vackert. Något som inte var lika underbart var att min mobil försvann någonstans mellan hotellet och när vi gick av bussen. Men mer om det senare. Vi tog en skyelevator vilket var ett rullband upp på berget för att sedan ta en skidlift till toppen. Väl på toppen så njöt vi av utsikten för att sedan vandra nedåt. Det var även detta otroligt vackert med de böljande bergen och att man kunde se hur små samhällen fanns inklämda längs kurvorna av berget. Vi tog oss ner i måttlig takt och åkte vidare till ännu en skidlift där vi liftade upp för att se en mystisk vattensamling vilket visade sig vara en helt vanlig vattenansamling. Ibland måste man ju få lite nitlotter också. Men skogen runtom var väldigt vacker och faktiskt lite hemvan. Det fanns både gran och björk.


Efter att ha vandrat ett tag och njutit av berget och dessa natur begav vi oss ner till Yudanaka för att göra en genomletning av alla ställen jag varit på för att se om vi kunde hitta mobilen. Dessvärre fann vi den ingenstans. Jag bestämde mig tidigt för att vara noggran med det här och gjorde en polisanmälan på plats. Detta resulterade i en av de roligaste händerna vi haft på ett tag. Det skedde ett tolksamtal med hjälp av Christofer samt personal på turistinformationbyrån som varje gång vi skulle skriva ett gatu-, plats, eller personnamn på svenska utbrast "eeeeh" eller "ooooh" eller "soka"(jag förstår). De verkade ha väldigt roligt åt vad vi kunde hitta på med vårt språk och vilka utmaningar det gav eftersom de skriver fonetiskt vilket betyder att de måste ha en uppfattning om hur det de skriver uttalas. Både polisen, turistinformationen stog och skämtade och det hela blev faktiskt en ganska trevlig men utdragen tillställning. Efter att ha fått ett offentligt uttalande nedskrivet på ett A4 och ett Japanskt ärendenummer så behav vi oss vidare till Nagano där vi åt Chabu-chabu vilket kan liknas vid fondy. Det var det i särklass dyraste vi ätit hittills men också ganska gott och en upplevelse.

 

Buss uppför berget!  

Rulltrappa upp för berget!  

Vacker utsikt vid rulltrappans slut  

Lift upp till toppen

På väg nedåt    

Vackra vyer under nästan hela nedfärden  

Kul att se den slingerkrokiga väg bussen får lov att ta     

Ny lift!  

Till den mysteriska vattensamlingen. Eller som vi benämnde den "pölen"  

Mitt ute i Japanska bergskogen  

Tillbaka nedanför pölen och väntar på bussen. Vi var lite trötta men glada :)  

Chabu-chabu, kanske är Nabe. Är lite osäkert men man doppade saker i en varm gryta och åt de sedan. Gott men dyrt.

 

På vägen hem till hostellet fick vi det mäktigaste regnet ännu


Av Magnus Ekstrand - 21 juni 2015 14:49

Dagarna tickar, dagar går. Tiden rinner sakta förbi. Men lämnar ett vackert mönster av minnen i mitt liv.


Idag åkte vi från Kanazawa till Nagano. Det kändes tråkigt att lämna Shaq big house och det blev många farväl och några nya facebookvänner. Mio en av de som jobbade där gav mig en liten shibahund på ett nyckelband för att lägga till hotch samling som minne. 


Resan till Nagano gick felfritt. Det känns konstigt att det kan vara så enkelt att resa i landet runt men ibland göra sig förstådd på en restaurang. Men jag antar att man får vara tacksam för att det är så smidigt i det allra mesta. Sen ska det ju faktiskt vara lite utmaning också. Väl i Nagano så åkte vi direkt vidare till ett av de mindre delarna - Yudanaka där vi bokat vårt boende för natten. boendet är ett traditionellt Ryokan(vandrarhem) vilket innebär att yakuta(traditionell klädsel), te, kakor, varmt utebad med varma källor(39 grader varmt) och en allmänt mysig stämning ingår.


Vi åt lunch på en restaurang där servitören hade så bred dialekt att till och med jag hörde den för att sedan åka iväg till en närliggande plats där man kunde se snöapor. Vi frågade om bussen på hotellet men blev erbjudna skjuts av personalen istället. Inte fy skam.


Snöaporna var bland det gulligaste jag sett. Sedan 1-2 månader sedan fanns det även små apbebisar vilka nu sprang omkring, ramlade och allmänt försökte förstå sig på det hela med att klättra i träd. Så fort någon fara eller att bebisen gick för långt var mamma där och plockade upp den för att låta den hänga i pälsen på magen en stund.


Naturen här uppe är annorlunda mot där vi varit förr. Nu är vi verkligen uppe i bergen och det finns nästan inga plana ytor förutom längst ner i dalarna. Vi avslutade dagen med middag på en japansk pub med en riktigt trevlig värd för att sedan dra oss tillbaka och njuta av stämningen på hotellet. Klockan är just nu 22:15 här och Christofer och jag funderar på att gå och ta oss ett kvällsbad i den varma källan i regnet. Inte alls fel avslutning på dagen.

 

Bild tagen på tåget till Nagano. Under hela resan såg man hela tiden berg i bakgrunden och små byar som bredde ut sig runt basen och som gick in i dalarna.  

Litet tempel på vägen till vårt Ryokan  

Ute och utforskar Yadanaka(staden vi bor i), det gick stora dimmoln över bergen under hela dagen  

Mer utforskning  

Lunch! Som ni ser har de oftast bilder eller plastmodeller på måltiderna som de som inte kan japanska får använda för att beställa. Oftast har man inte så stor aning om vad man får eftersom det ofta är döjt i en soppa eller frityr så den kan bli spännande.  Början av vandring för att ta sig till ett område med varma källor dit snöapor tar sig på kvällen för att ta det lite lugnt och kanske bada  

Del av vägen mot resarvatet  

Lite nyttig information imellanåt  

Helt plötsligt ett hus mitt ute i vildmarken  

Men det kan man ju förstå, det måste vara rätt vacker att bo här  

Inne i parken med snöapor! De fanns överallt och var inte rädda för att gå nära människor. De hade egentligen inget intresse av oss  

En varm källa med några apor som badat  

Ungarna höll sig oftast nära mamman och kunde om de blev rädda klänga sig fast mitt på magen. Det var dock inte ovanligt att ungen gick iväg på upptäcktsfärd och testade gränserna både mot andra apor men också klätterförmågan  

Vissa var ganska fina  

Andra var upptagna med att hitta inressanta saker i andras päls  

Utebadet på hotellet  

Tebord  

Sängar

Middag! En otroligt god pizza, första gången jag sett pizza erbjudas i Japan och tänkte att jag måste testa.    

Nattbild över staden med bergen i bakgrunden

Av Magnus Ekstrand - 20 juni 2015 13:12

Idag var en långsam dag men med mycket tankar. Det här avsitten är långa och kanske inte så intressant för er som följer. Men jag känner att det kan vara viktiga minnen för mig. Det är också inte så mycket bilder för helt ärligt har vi inne hunnit jättemycket nytt idag. Vi kom ut sent från hostelet innan vi gav oss av för att upptäcka Kanasawa en sista dag innan vi åker vidare imorgon.  Vi gick till Higashi Chaya district som innehöll gamla hus med inriktning för geisha(också kallat geiko). Vi vandrade runt ett längre tag bland de gamla husen, testade glass inlindad i våfflor som bakat med bambukol. Vi tittade även mycket på guldföremål som är en specialitet i Kanasawa. Framförallt känt är den uthamrade lövtunna beläggning som används för att förgylla många föremål. På ett museum fick vi testa att dricka te med guldflingor i. Det var inte speciellt mycket guld men fortfarande intressant att testa.


Efter att ha gått runt gick vi till stationen för att se om Annas hatt som hon tappat på vägen till Kanasawa dykt upp. Det hade den och det krävdes bara passkontroll och ifyllnad av ett antal blanketter för att få tillbaka den.

Efter detta var det redan eftermiddag och vi alla kände oss lite trötta så vi bestämde oss för att ta olika vägar under dagen och ses senare på kvällen. Anna och Christofer gick till ett café för att äta bakelser och läsa bok medans jag gav mig ut på upptäcktsfärd.


I början var det kul. Riktigt kul. Jag gick mot ett av de äldre templen, ett som inte egentligen var utmärkt på kartan. Virrade mig in på en parkering där det fanns en vakt. Men han verkade inte bli arg för att jag gick in. Jag gick runt templet ett tag, försökte hitta något tecken till om det var okej att gå in eller inte, dörrarna var ju öppna och det fanns välkomstmattor. Men ingen var där. Helt tomt. Det hade aldrig hänt förut. Jag tog av mig skorna och hatten. Tog på mig strumpor och steg försiktigt in genom skjutdörren in på tatamimattan. Salen var stor. Större än en vanlig kyrka och med ett massivt altare med en buddafigur. Runt sidorna fanns de vanliga guldornamenten med skålar, lampor och tavlor.


En man kom fram till mig medans jag stod och tittade. Jag tänkte: "Nu åker jag ut". Men han välkomnade mig och frågade någonting. Jag antog att han frågade ”Är du här för att be?” och jag bara nickade. Jag kastade mynt vid offeralkoven, bockade två gånger, klappade två gånger, bockade och bad. Efteråt satt jag traditionellt framför altaret ett tag, nöt av stämningen och att få vara ensam ett tag. I bakgrunden hörde jag några barn leka och skratta. Det var väldigt avslappnande. Plötsligt så stiger en munk ut från sidan av altaret, sätter sig framför avspärrningen och börjar en ceremoni liknande den vi fick vara med på i Koya-san. Den här gången dock med mig som enda åskådare. Jag hoppas verkligen att jag gjorde rätt. Jag försökte buga och bocka vid rätt tillfällen men jag tror att han förstod att jag var lite vilse. Efter bönen satt jag ett tag till och smäte det, den gamla mannen som välkomnat mig kom fram. Log lite åt min förvirring, frågade mig någoning och log igen. Jag vet inte vad han sa eller vad jag svarade men han hade ett vänligt leende och verkade ändå rätt nöjd med att var jag varit där för cermonin.


Efter det gick jag ut. Snabba steg, utforskade världen på det sättet jag alltid gör under mina promenader. Snabba steg. Steg nästan bara jag kan hålla, steg som tar mig var jag vill så snabbt jag vill. Jag gick genom många kvarter, tillbaka till Kenroku-en Garden och vandrade. Jag vandrade runt, njöt av stämningen i den lugna och rofyllda trädgården för att sedan känna mig nöjd. Klockan var stängningsdags för alla turistattraktioner och jag bestämde mig för att vandra lite fritt för att sedan återvända till hostelet.


Medans jag vandrade märkte jag hur ensam jag kände mig. Jag såg mig omkring och kände faktiskt att jag var i ett annat land och att jag inte riktigt gick osedd. Japaner är 90 % väldigt trevliga och artiga i affärsmässiga situationer. Inte alltid på gatan. Man får harklingar, lite onöjda blickar och folk som man möter kan himla med ögonen för att sedan ta en löjligt lång omväg för att gå ur ens väg. Jag tror dock det är någonting som alla upplever förr eller senare när de är i ett nytt land oavsett hur välkomnande landet är. Det finns nog vanligtvis en period där man reflekterar över hemma och jamför det mot var man är och inser att de inte riktigt är samma. Man har tidigare varit upptagen med så mycket annat så när man väl börjar se sig om på det vardagliga livet runt om så känner man sig lite malplacerad.


När vi gått i grupp har vi alltid haft varandra och talat med varandra, vi har aldrig sökt kontakt med omgivningen. Det gjorde jag nu och möttes av något som jag inte riktigt kände igen. En annorlunda men också ganska lärorik känsla. Jag insåg också hur mycket jag litat på Christofers japanska. Jag letade lite efter en restaurang som skulle kunna fungera men förstod att utan att kolla turistkartan för att försäkra mig om att det fanns en engelsk meny skulle det vara omöjligt. Jag handlade middag på ett snabbköp och drog mig tillbaka till hostellet för att smälta dagens händelser och att ta en slökväll inför morgondagens resa vidare.

Snabbt tempel det första vi gjorde, väldigt litet och utan souvenirshop vilket brukar betyda att det är ett mer praktiskt tempel    

Ett av de äldre kvarteren vi träffade på innan vi faktiskt kom fram till Higashi Chaya district som var geishakvarteret  

Trånga gränder  

De flesta av floderna som går genom städerna har det här utseendet med olika nivåer och sluttningar för att tillåta säsongsvariationer  

Helt vanlig trädgård  

Lite stadsmiljö med broar  

Higashi Chaya district, Anna och Christofer klurar  

Ett av de äldre husen som man gick gå in i.        

Taket var också byggt lite annorlunda, det är inte rakt utan går i olika nivåer  

Glass med våffla bakad med bambukol, gott men det var nog mest glassen som var god  

Gata i Higashi Chaya District  

En av festivaldekorationerna som ska represenentera en av säsongena. De andra tre hade tydligen(som mycket annat i det här landet) brunnit ned  

Templet där jag ramlade in på cermoni  

Stor gräsmatta vid slottet, jag råkade gå barfota över den när ingen såg på    

Landet är fullt av korpar, Japanerna verkar inte tycka om dem  

Tillbaka i trädgården Kenroku-en garden för lite rundvandring i min egen takt  

Vacker miljö och som vanligt utnyttjande av vatten, träd, gräsmatta och stämning  

Trappa upp mot ett av monumenten

 

Här i en stol på hörnet så sitter jag och skriver. Det här är det boendet vi haft längst, hela fyra nätter. Imorgon åker vi!


Av Magnus Ekstrand - 19 juni 2015 14:28

Idag började vi lagom tidigt, klockan nio, vi gick direkt till Ninyja-Dera(ninja templet). Det heter egentligen Myoryuji Tempel och har egentligen inget att göra med ninjor. Det var dock en riktigt ordentlig upplevelse. Templet hade ett flertal trick och fällor. Det häftigaste tror jag dock var en skjutdörr som på ena sidan gick in och ut från templet. Den andra sidan ledde upp till andra våningen. Detta betyder att en person som kommer flyende till templet kan springa in genom dörren, öppna dörren på andra sidan till andra våningen(samtidigt stänga ytteröppningen) springa upp och gömma sig. När den som jagar kommer så öppnar den den stänga ytterdörren och stänger därmed dörren till andra våningen. Förutom detta var det en mängd trick med ljus så att personer från ena sidan kunde se folk på andra men inte tvärtom, dolda trappor och dörrar som endast kunde öppnas från ett håll. Det var riktigt häftigt.


Efter det gick vi mot ett område med massa mindre tempel men inget vi gick in till. Vi vandrade i det mindre statsdelarna och åt mat innan vi gick till Kenroku-en Garden. Trädgården är en av de äldsta i Japan och den var otroligt vacker. Även i regnet. Trädgården var fylld med vackra gräs-, mossmattor, formklippta träd, anlagda bäckar och sken med kontraster av små bonzai träd och större träd.  Noggranheten i trädgården kan nog bäst beskrivas med att 3 trädgårdsarbetade hade hunnit 3 meter av gräsmatta och buskar på de två timmar som vi besökte trädgården. Vi gick även på en tecermoni och var antagligen otroligt förvirrade men vi kom ihåg att rotera koppen 90 grader innan vi dricker(det är oartigt att dricka ur koppen "framifrån" och att kolla på krukmakarens signatur i botten av koppen så vi gjorde något rätt. Vi mötte även Depal, en av killarna som bor i mitt rum och han gick med oss resten av dagen. Depal är en färdig doktor som studerat i England men arbetat i Australien de senaste två åren. Det var spännande att höra hans verision av att åka utomlands och arbeta och hur enkelt det verkade på honom, inga oklarheter. I.o.f.s så åkta han från ett engelsktalande till ett annat engelsktalande land. Men vem vet, det kanske inte är en omöjlighet för mig heller. Kanske något närare dock.

 

Efter parken var det sent på eftermiddagen, inte sent nog för att ge oss men inte tidigt nog för att hinna med något stort heller. Vi gick till ett av de äldre kvarteren som var dedikerad till gamla samuraihus - Naga-machi Buke Tashini district. De flesta husen var identiska och vi vandrade mest runt i undran tills vi hittade ett "samurai museeum" vilket mest var en runttur i ett av de faktiska husen. Men det var intressant. Tydligen är hur dörren konstruerad en statussymbol, man får bara ha en port som matchar sin status. Alla hus har två trädgårdar, en som går mellan huset och köket och en finare trivselträdgård. Trägården är otroligt vacker och noggrant skött(kan vara för att det var ett museeum men det är antagligen en statussymbol). 

 

Regnet föll sakta ned och följde oss ända vägen till middagen där vi vågade oss in på en grillrestaurang där varje liten detalj fick lov att beställas separat vilket var en utmaning för Christofer(han talar ok Japanska men kan ofta inte läsa allting helt korrekt) men vi fick mat och kände oss nöjda efter att ha suttit och pratat om världen och hur olika men ändå lika vi är över världen med Depal.

 

Efter middagen gick vi tillbaka till slottsparken där de under natten anrättade en lampshow som skulle representera soluppgång, solnedgång och månsken över slottet. Det var ungefär 7 minuter och otroligt vackert. Nu sitter vi och tar det lugnt och dricker plommonvin med massa människor från hostelet och firar på vårt eget lilla sätt midsommar. Ett litet tillägg bara, som jag är så otroligt nöjd med. Jag hade just en hel konversation på tyska, nästan utan grammatiska fel. Den satt bra som avslutning.

 

Kenroku-en garden, typisk syn med vackra träd och anlagd bäck med massa stenar i mitten. Japaner tycker otroligt mycket om det ljud porlade vatten gör eftersom det är så harmoniskt.  

Mindre träd, bonzai?  

Man gick ofta på stenar eller längs en stenväg.  

Större träd som är lite mer anlagt, väldigt imponerande   

 

Det var vackert att se kontrasten mellan större och mindre träd  

Många kullar fanns med statyer och lite mer momumentaktiga detaljer, här är vägen upp till en av dem  

Utsikten var blandad mellan trädgården och omliggande stad  

Ett av de mer monumentaktiga delarna  

Många broar och olika användningar av vatten för att komplettera trädgården  

Lite av varjat blandat  

En fontän som drivs helt av naturlig kraft  

Äldre kvarteren i Naga-machi buke Yashinki district, eller som det kallas för turister Samurai district  

Typisk ingångsport och hus för hela området  

En enklare samurais rustning, de lite finare hade dyrare och mer utsmyckade rustningar

  Dekorationsträdgården inne i samuraihuset  

Skjutväggar med dekoration och trädekorationer ovanför dörrarna var vanliga, trädekorationerna var vanligen gjord i ett enda stycke  

Skrin inne i familjehuset  

Mindre trädgård som går mellan huset och köket

Kanasawa Castle park under ljusshowen    

Kanasawa Castle park under ljusshowen  

Kort bildklipp på del av ljusshowen, det som hörs i bakgrunden förutom musiken är grodor
 

Av Magnus Ekstrand - 18 juni 2015 15:15

Idag var en intressant dag. Vi började med att gå till stationen för att leta efter Annas borttappade hatt. Vi bokade även ett besök till ninja-tempel imorgon. Japp det är vad det kallar det för oss turister; Ninja tempel. Tydligen är det en gammal byggnad med massa hemliga gångar, vi kommer få följa med en guide och få templet förklarat(på Japanska). Efter det gick vi till en stor fiskmarknad i närheten som tydligen är en sevärdiget. Jag vet inte om fisken var så mycket att se men det var trevlig stämning, fram till att vi märkte att många av krabborna som låg upp och ner på is rörde på sig.


Efter det tog vi två snabba tempel Osaki Jinja shrine, där vi mötte den trevligaste tempelarbetaren hittills, och Oyama jinja shrine som hade en otroligt vacker trädgård med maffiga Koifiskar. Efter en enklare lunch gick vi till kanasawa Castle vilket mest innehöll berättelser om slottsbyggarteknik och sätt att få delarna av hela bygget att sitta ihop. Fortfarande ganska intressant. På vägen drabbades vi av ett skyfall och jag hade lämnat jackan på hostelet. Det var länge sen jag var så blöt. Dessutom var vi så stressade så att vi gick fel varv runt slottet och gick ett extravarv på vägen tillbaka till hostelet.


Efter lite uppvärmning och torkning efter regnet så gick Anna och jag till ett mordern art museum och gick på en snabb konstutställning. En av sakerna som var med var en utställning av gamla matresturangesleksaker, tänk happy meal leksaker, som använts för att göra konstformationer och statyer. Den syftade till att visa hur mycket vi egentligen producerar i den här världen och vad som är kvar efter att vi är borta. Det var även många andra tankevridare som en lutande betongvägg med en svart runt oval på som såg ut att vara ett hål eftersom hjärnan tolkade det i 3d.


På kvällen blev vi alla lite trötta och stämningen var låg men efter mat så känns det som att det är full fart igen. Återigen hade vi tur; den här perioden vi är här så finns det eldflugor som flyger omkring runt slottet. Vi gick en kvällspromenad och njöt av att se de små blinkande fläckarna i skyn för att sedan återvänta till boendet. Nu är det läggdags för att orka med en tidig start imorgon.

 

Gata i Kanasawa  

Oyama Jinja Shrine ingång  

Oyama jinja  

Staty utanför Oyama jinja shrine  

Del trädgård utanför Oyama Jinja shrine  

Koifisk i dammen utanför Oyama jinja shrine  

Utgång på andra sidan parken från Oyama jinja shrine  

29 grader varmt, alldeles lagom  

Intressant staty mitt i staden  

Tomten på semester  

Trädgård utanför Kanasawa Castle  

Del av slottet som återbyggts

Det finns ganska många korpar i Japan    

Insidan av slottet, de flesta rum var rombformer. Anledning var för att ge större stöd  

Suddig bild på model av en del av slottet  

Vallgrav

Utsikt från slottet    

Ute och går i regnet  Nattbild


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se