Direktlänk till inlägg 5 juni 2017

Day 2 - New friends

Av Magnus Ekstrand - 5 juni 2017 20:47

Idag var nog den bästa typen av dag. Där man har planerat tillräckligt för att man inte ska behöva tänkapå saker. Men har utrymme nog för allting extra som dyker upp. Solen sken när vi lämnade hotellet tillsammans med Esther(Este) och Sören vilka övernattar på samma hotell. Båda två väldigt trevliga och unika människor som vi under dagen lärde känna allt mer. Efter "hotelfrukosten" - scrambled eggs, vitt bröd, melon, banan och juice gick vi direkt till bussen som skulle ta oss Til Cu Chi tunnlarna. Vår guide hette Tiem men bad oss att kalla honom för Tintni för enkelhetens skull. Han gick igenom dagen och jag kände att det var dags att läsa på lite om världshistoria när jag kom hem igen. Från Värdskrig 1 till Vietnamnkrigets slut gick han(relativt kortfattat igenom Vietnamns historia och dess folk). Han dröje extra länge på Vietcong och deras kamp mot amerikanerna. Agent Orange, fällda bomber, år av lidande och missär gicks igenom på kortare tid än vad som är värdigt. Men mer om det senare när vi besöker Krigsmuseét.


Vi stannade vid en konstnärsverksad som tillverkade lackerade tavlor med inlagda stenar. Och fastän det var uppenbart att det var marknadsföring från deras sida hade få något emot det. Konstverken var vackra och man var på intetet sätt tvungen att köpa något.


Totalt en och en halv timme från att vi lämnade Ho Chi Minh city kom vi fram till Cu Chi tunnlarna. Vår guide Tintin ledde oss igenom alla sevärdigheter och förklarade Vietcongs kamp och taktiker mot amerikanerna. Allting från de fällor, tunnlar och hur man kunde tvingas leva nere i tunnlarna gicks igenom. På det stora hela en brutal kamp, med massiva övergrepp, lidande och det värsta av mänskligheten i ett. Man kunde inte låta att fundera på hur bra vi har det i dagens samhälle. Utan kring, med massiv trygghet för nästan alla händelser mot vad som finns bakåt i tiden. Innan vi kröp nere i tunnlarna fick vi även möjlighet att provskjuta något av vapnen som användes under krigen eller nyare modeller. Och mot mitt bättre vetande och samvete sköt jag 10 skot med en AK-47 och missade samtliga skott på målet 100m bort. Lika bra att jag arbetar med något annat.


Väl vid tunnlarna fick vi "krypa" igenom turisttunneln. Denna skulle enligt guiden vara 100 m lång och men bredare än den tunnlar som Vietcong använde. Både Martin, jag och Sören kröp hela vägen men svettades desto mer under marken än ovan.


Efter detta var det bara att åka 90 minuter tillbaka till Ho Chi Minh city och vi blev avsläppta i närheten av kringsmuseét. Sören som redan varit där åkte tillbaka till hotellet för att vila upp sig. Det lämnade mig, Martin, Esther och Hotch att utforka det som skulle kallas för ett skräckhus. För de dolde ingenting som kunde visas med fotton från kriget. Jag har medvetet inte tagit några bilder, för precis som Esther tror jag att många får lov att gå ut i rummet när en viss mängd blod, kroppsdelar, missbildningar och missär visas. Museét var brutalt. En bild är med mig mer än andra. Det var en man som trampat på en stidsmina och det som fanns kvar av hans kropp trasig på ett sätt som skulle låta en läkare dödförklara honom efter halva beskrivningen. Men värre var kanske egentligen det rum som dedikerades till effekterna effter den biokemiska attacken med agent orange. För er som är nyfikna får ni nog kolla upp det själva, på eget bevåg.


Slutligen återvände vi till hotellet efter att ha gått förbi Independance palace och Ho Chi Minh citys egna Notre dame kyrka. Vi gav oss direkt ut och letade mat och spenderade sedan en trevlig utekväll till sammans med Esther och Sören. Under dagen hade vi inte längre varit helt främlingar. Vi diskuterade allt från planer i Vietnam till hur man ser på livet och våra förflutna. Det är konstigt att det är så enkelt att dela med sig och ta emot livshistoriertill/från människor när det inte finns några förutfattade meningar och man vet att det mesta man säger kommer att accepteras. Eller diskuteras på ett vänligt sätt. Det kanske räcker att säga att det var en otoligt trevlig kväll, jag drack en brinnande shot och njöt faktiskt av den (kanske något blaskiga) lokala ölen som serverades. Nu sitter jag här, halv två på kvällen och avslutar mitt blogginlägg och min andra dag i Vietnam. Redan nu kan jag känna att det här resan är exakt det jag behövt väldigt länge.


And so slowly but steady, like the mountain river.

Does words and the world return to me.

 

 

Buss med välfungerande AC!

  

Tavelaffär

 

Tavlorna kostade inte så mycket, men mer pengar än jag tagit ut hittills. Och sedan var frakten till Sverige förmodligen lika mycket... Men om jag får tillfälle igen kommer jag nog absolut att köpa.

 

   Ingång till en av Vietcongs tunnlar

 

Ner med rakna armar annars finns det en chans att man fastnar :) 

 

Tintin visar ventilationsutgångar från tunnlarna  


 

Turisttåg!


     

Jag ville visa åtmindstonde en av fällorna som användes. Denna var nog den mest basala. Men enligt Tintin kunde de bygga på att antingen skräma, skada eller döda fienden. Psykologisk krigsföring mellan Vietcong och amerikanerna verkar ha varit en stor delfaktor.

Jag och Esther! 

 

Hela gänget, Esther, jag, Sören och Martin! Vi försökte att göra oss kortare så att Esther inte skulle känna sig kort. Gick sådär...

  

Skjuta AK-47 som var på tok för lågt monterad, men ställningen tog den största delen av rekylen iaf.

 

Esther ångrar sig precis när vi är påväg ner i tunnlarna.  


Sören först och Martin efter.

 

Börjar ganska rymligt.  

Och fortsätter ganska rymligt... Hotch för skala.

 

Sedan fick vi testa någon form av trädrot som jag redan glömt vad den heter... Den smakade ungefär lika mycket som jag kommer ihåg av namnet.

 

Vietcong uniformer. Tyldigen var männens gröna eftersom de stred ute i djungeln. Kvinnorna var med understödjande och tillbringade största tiden i tunnlarna där svar färg gav bättre skydd. 

 

Orm/skorpionsrom, smakade sådär... Och är nog ingenting jag vill stödja ändå.

 

Underliga saker har väl hänt men hur kom man först på tanken?

 

Åka buss tillbaka!

 

Krigsmuseét! Ni får dessvärre nöja er med utsidan :)

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Magnus Ekstrand - 25 juni 2017 17:04

First of all. Thank you all for reading. This will be the last day that I record for my Vietnam travels. It's been a great trip but I am really looking forward to returning to Sweden. This could well be noticed since we spent most of the day just tak...

Av Magnus Ekstrand - 25 juni 2017 08:00

We arrived abou 04:30 am to Hanoi and went directly to the hotel. The gates was barred but there was a doorbell which we rang 3 times before a drowsy looking guy opened the door. Much to our amazement we were allowed to check in at this time and we s...

Av Magnus Ekstrand - 23 juni 2017 13:55

So today we yet again had a private driver to drive us to some of the scenic points of the area. This happened to be the Love and Silver waterfall as well as the Fansipan mountain. The Love waterfall was the first and it was a really nice view. There...

Av Magnus Ekstrand - 23 juni 2017 04:40

So we arrived to early. The train stopped in Lao Cai which is a village close to Sapa. I was a bit curious on how we would actually get to Sapa from here but it didn't take long until we had a ride for 50 000VND(which is nothing). Directly after bein...

Av Magnus Ekstrand - 22 juni 2017 15:27

We woke up, fortunantly without any sign of cockroaches in our cabin and had a below average breakfast. After this we had some leisure time before the crew dropped us at a pearl museum. It feautured some monitors, a guided tour about pearls and oyste...

Skapa flashcards