Alla inlägg under juli 2015

Av Magnus Ekstrand - 4 juli 2015 14:02

Det blev Kamakura och jag är otroligt glad för det. Vi åkte tidigt på förmiddagen och ankom till Kamakura lagom till lunch. Vi vandrade gatan upp till Tsurugaoka Hachimangu vilken var fylld av affärer och restauranger. TIll mat fick vi en kinesisk soppa med vild anka, grönsaker, nudlar och lite guldflagnor. Allting blir bättre med lite guld i sig verkar det som. Vi anlände till Hachimangu vilket var ett väldigt vackert tempel med mycket historia runt. Vi gick in njöt av stämningen för att sedan ta oss vidare. På vägen ut köpte Anna annanas på pinne och blev utmanan på sten-sax-påse av ståndsägaren varpå hon vann en extra annanaspinne åt mig.


Efter det åkte vi till Daibutsu(Great Budda) vilket var ett tempel med en 13.35m hög buddastaty vilken man kunde både se från utsidan och från insidan. Det var respektingivande och templet runtikring var vackert. Mängden folk var dock otrolig men det måste bero på att det var lördag och att japanerna själva var ute på helgutflyckt. Jag reflekterade över vad som får en människa att dedikera sig till en lära och följa den till den grad många gör. Jag har en bok i min väska som handlar om buddismen och vad Gautama Siddhartha lärde men den har ännu varit för tung för att läsa klart under den här resan. Förhoppningsvis kommer jag att kunna läsa ut den i lugn och ro hemma i Sverige.


Vi tog oss till Hasedera ett sista tempel som skulle ha "Goddess of mercy" i guldstaty på 9m. Det fanns där även en vacker trädgård där vi gick på kö för att komma igenom. Det var ganska bra faktiskt. Man hann/tvingades stanna till för att njuta lite istället för att hela tiden klampa vidare. I slutändan hittade jag även ett rum med 18 snurrbara ikoner av sutterskrifterna som skulle motsvara kunskapen av orginalsuttrorna om man snurrade.


Vi återvände till Tokyo, åt Kaiten-Sushi vilket är en sushirestaurang där maten åker förbi på band och man plockar tallrikar som man vill ha och betalar per tallrik när man går ut. Ett roligt och ganska effektivt koncept. Efter det skaffade vi en väckarklocka till mig vilken egentligen fyller alla utom en funktion(internetåtkomst) som min borttapade mobil har gjort; tid och alarm. Nu sitter jag här och funderar över dagen och att jag kommer åka vidare själv imorgon. Det blir nog rätt speciellt. Men jag är i ärlighetens namn lite trött på Japan just nu. Jag har varit här länge och det börjar bli återkommande stycken som Tokyo och annat. Jag tror nog att norra Japan med vacker natur och en solig strand med lite snorkling på Okinawa kan råda bot på det.


 

Shoppinggata på väg till Tsurugaoka Hachimangu  

Lunch! Man ser inte guldkornen så tydligt  

Tsurugaoka Hachimangu, folkmassan var enorm

 

Men templet var vackert och hade ett litet museeum  

Trappa till huvudtemplet  

Påväg till Daibutsu, folkmassan sprider sig längs båda gatukanterna så långt man såg  

Daibutsu, var riktigt imponerande    

Insida, var tyldigen konstruerad av 13 olika delar vila alla fogades samman enligt olika tekniker för att den skulle bli stabil. Imponerande hur mycket arbete och teori som ligger bakom  

Vattenfall i Hasedera  

Utsikt mot havet, var ett tag sedan vi såg det. Tydligen kan man bada här i Hase  

Trädgårdsvandring med köbildning



Av Magnus Ekstrand - 3 juli 2015 14:22

Idag var helt klar en kort dag. Vi började med sovmorgon till nio och lämnade inte hostellet förrän tolv. Det var otroligt skönt och det lät mig komma ikapp med bloggen. Det är trevligt att blogga men jag har en ovana att vilja skriva tillräckligt vilket i mitt fall ofta blir väldigt långt.


Vi började med att åka till Nakano för att besöka Nakano broadway som tydligen skulle vara Akihabara(massa figurer, manga och animerelaterade föremål). Vi hittade direkt in på en shopping och restauranggata för att äta lunch och betalade hela 400 yen(28 kr) för en stor skål med ramen och diverse saker. Mätta och belåtna tog vi oss till Nakano broadway för att utforska. Det var exakt som Akihabara, fast billigare och med äldre serier och karaktärer. Vilket betydde att vi kände igen otroligt många fler och att de var mycket attraktivare att köpa. Jag klarade mig dock från att köpa men lade till det på listan för min sista shoppingrunda i Tokyo. Efteråt åkte vi till Ikebukoro för att utforska Sunshine city(affärsbyggnad) mer noggran. Vi gick till disney store och pokemon centrum igen men efter det så gick vi mest omkring och strosade.


Det var i princip allt vi hann idag. Men ändå är jag rätt nöjd. Vi får se vad som väntar imorgon, troligvis blir det Kamakura vilken har Japans näst största buddastaty på 13.25 m och en hel del vackra tempel. Nu ska jag för första gången på länge lägga mig i god tid och hinna läsa lite av boken jag fått låna av Anna.

 

Tillbaka på pokemon center  VI åkte upp till 59:de våningen i Sunshine city för att tjuvtitta lite på utsikten, inte riktigt lika högt som Tokyo Skytree men fortfarande högt!


Av Magnus Ekstrand - 3 juli 2015 03:49

Vi började dagen återigen i Akihabara där vi spenderade hela dagen med Martin och Book. Det var deras sista dag och de ville precis som Christofer handla några av de tiotusentals fugurerna som fanns i området. Vi gick runt länge innan de hittade just vad de ville ha. När det finns tusen och åter tusen saker att välja på blir man lätt petig. Men det var roligt. Vi stannade för att spela lite arkad, åt snacks och pratade om allt möjligt. Kanske pratade vi mycket om Fuji men vi var fortfarande så uppfyllda med det. Det var en skön om något enkel dag. Den gick mest ut på att gå runt och hitta saker till Martin att köpa, han köpte tre större figurer vilket är alldeles förmycket eftersom de helst ska fraktas i sin kartong. När han insåg detta log han bara, sade att han hade en extra väska han kunde checka in och gick in på närmaste butik och köpte en resväska vilken han vackert släpade runt på resten av dagen.


På kvällen så åt vi på en yakinikurestaurang där man får grilla sitt eget kött. Det var det GODASTE vi ätit på hela resan. Köttet var så otroligt gott att till och med jag tyckte att det var värt de extra pengarna vi lade på det. Förutom det så lade vi till nomehodai vilket är gratis drinkar i ett visst antal minuter. Stället hade bara 90 minuter men under dessa hand vi sänka ungefär 6 drinkar var och tjänade därmed in priset vi betalat ungefär 3 gånger. Det var en skön kväll när vi pratade om allt och inget. Det var en kväll mellan vänner och jag njöt enormt. Efter en kort promenad skilldes vi vid deras tunnelbanestation för att sedan dra oss tillbaka till vårt hotell och välförtjänt ta igen lite sömn.

 

Tempelgata vi gick innan middag  

Kom fram till att jag faktiskt varit på det här templet förut men det gjorde inte så mycket       

Del av kvällens mat, det var nog det godaste jag ätit på myket länge!  

En sista posebild innan vi begav oss mot deras tunnelbanestation


Av Magnus Ekstrand - 3 juli 2015 03:15

Under natten vaknade jag många gånger. Varken vind eller regn var borta och när vi väcktes vid halv 6 såg vädret ungefär likadant ut. Vår lilla 60 m^2 hydda vajade och vobblade i vinden. De som bodde i mountain huten rådde oss att gå ner samma väg som vi kommit eftersom det var den kortare vägen. Dock var det brant och oinbjudande och vi bestämde oss för att leta oss uppåt till åttonde stationen. Kanske 300-400 m i höjdmeter upp på berget där en nedåtgående väg bärjade som skulle vara enklare. De verkade tveksamma men nickade till vårt beslut. En av de äldre männen som aldrig talat med oss innan log brett, knöt sin näve och sa "Challange" till oss innan vi gick ut genom dörren ut ur regnet.


Vi klättrade uppåt i säkert två timmar. Vi fick förbi mountain huts med oroliga små tanter som tittade på oss ur fönstret. Ur en mountan hut fick vi sex stycken följeslagare som ville gå i större grupp. Jag tyckte det var intressant. Vandringen var inte svår, terrängen var fortfarande relativt enkel förutom små partin där man faktiskt fick lov att klättra. Men vinden var enorm och piskade regnet mot oss, Mikael hade glömt sin luva till jackan och jag vet ärligt inte hur han stod ut med att ha vad som måste ha varit ett vattenfall ned för nacken.  Väl vid åttonde stationen tittade vi längtande upp emot toppen, "vi skulle kunna klara det". Alla höll med, vi skulle kunna klara det, men vi riktade ändå våra steg nedåt. Vi hade utmanat ödet ett par gånger förmycket.


På vägen ner tilltog vinden. Regn föll i alla riktningar, ibland uppåt, ibland nedåt, ibland horisontellt. Vindarna gick i omgångar och knuffade oss i sidled och hotade ibland att trycka en mot kanten. En gång kom en så pass kraftig vind att jag låg med 30 graders vinkel mot marken och faktiskt låg på vinden. Bara en liten del av min tyngd låg på fötterna och jag insåg att det nog var rätt val att gå nedåt, för det måste vara otroligt mycket värre på toppen. Vi kom ned till den plana delen och skyndade oss mot femte stationen. Väl där gick vi in i turistinformationen för att kolla när nästa buss gick. "No busses", "to windy". Det gick inga bussar, och värre var att de i informationscentrat inte heller hade så stor aning. De väntade på information från marken.


Vi satte oss ned, blöta och trötta och begrundade vårt beslut. Runt omkring oss sprang vad som verkade vara extra insatt personal, media och andra trötta vandrare. Efter någon timme tog de fram ett flyttbart värmeelement som vi kunde sätta oss ned och värma oss vid. En ring skapades snabbt och vi spenderade säkert 3 timmar där innan vi bestämde oss för att ta något att äta. Ett av restauranghusen var öppet men det låg 30 meter bort vilket innebar en snabb springtur i det piskande vädret. Inne i informationshuset såg jag snabbt att vindhastigheten gick mellan 30-35m/s. Medans vi satt i restauranghuset märkte vi hur vattnet i glasen subtilt gungade till vindens ljud. Det var faktiskt inte bara vattnet i glaset utan hela huset som gungade. Vi åt snabbt och skyndade oss tillbaka till informationscentrat.


Klockan 5 på kvällen öppnades vägen och vi kunde ta en buss nedåt. Vi hade varit där sedan 10.00 och var så otroligt glada över att äntligen vara påväg nedåt. När bussen släppte av oss på Kawaguchiko station kändes det overligt att faktiskt vara nedanför allt. Vi hade hört att tre människor låg på åttonde station med skador som gjorde dem oförmögna att klättra. 

 

Nere från mt Fuji igen, första stället där vi kunde ta en vettig bild utan att bli nedblåsta från berget  

Blöt blir man, men vi var aldrig riktigt uppgivna eller nedslagna  

Kommit fram till femta stationen därifrån bussen går  

Sitter runt värmekaminen för att försöka torka oss något  

Drevs av bensin/gasol + ström, brann 5 h i sträck medans vi var uppe  

Efter att det slutat regna kunde man gå ut för att snabbtorka i vinden, 30m/s vindar är rätt skönt när man inte är uppe på ett berg  Fotobombar Micke


Av Magnus Ekstrand - 2 juli 2015 16:08

Vi vaknade tidigt på morgonen för att kunna se lite av naturen i Kawaguchiko innan vi åkte för att ta oss upp för Fuji. Trots allt hade sjöarna ett rykte för att vara otroligt vackra också. Vi bodde direkt vid en av de fem sjöarna nedanför Fuji och bestämde oss för att ta oss dit innan vi gav oss av. Vi stötte på en lavendelfestival på vägen där allt som såldes var lila och väldoftande. T.o.m glassen som såldes hade kryddats med lavendel och färgats lila. Det var ganska mysigt eftersom det kändes väldigt inofficiellt och vi vandrade runt ett tag för att sedan ta oss till hotellet för att åka in till staden.


Väl inne i staden fick vi reda på att Mikael och Book inte skulle komma förrän 12.00 och klockan var bara 10.00 Vi gjorde därför oss iredo så långt vi kunde och gick för turistinformationen för att kolla läget. Trots allt hade väderrapporten sett väldigt dålig ut igår natt. 115 km/h vindar och tungt regn. Så pass dåligt väder så att man inte ville tro på det. Turistinformationen berättade att det stämde och sade att vi kanske inte borde klättra. Vi satte oss ned och diskuterade. Säkert måste vi ställa in? Kunde vi stoppa Mikael och Book innan de slösade tid på att ta sig hit? Nej de hade redan åkt...


Vi satt något slokna och funderade på vad vi kunde göra istället. Men någonstans i mig hade hoppet om att bestiga berget ännu inte dött. Jag kände i mitt hjärta fortfarande en gnista som viskade "du kan testa" och " det går alltid att vända". Mikael och Book ankom och vi började tala om vad vi hört från informationen. Men det rubbade inte dom. De skulle upp på mt Fuji oavsett hur långt man kom eller hur utsikten var. Jag visste att det var ett oinformerat och ganska ogenomtänkt beslut men gnistan av vilja tog eld och jag bestämde mig för att följa med om inte annat än att se till att vi alla kom ner ordentligt. Anna tog det sunda beslutet och bestämde sig för att åkta till Tokyo. Vi tog ett kort farväl och skämtade om att hon kanske fick komma och hämta oss om det blev riktigt illa.


Vi handlade kort och gav oss upp för berget. Lock efter lock fick vi i öronen medans bussen letade sig evigt uppåt och uppåt. Förbi gränser av skogar, hus och människor. Upp igenom molnen och vidare. Vi satt något nervösa och skämtade om allt möjligt, kanske för att lätta den nervositet vi alla ändå kände. Väl uppe på 5th station möttes vi av en mindre anordning av fem souvenirbutiker, ett templet och en information. Vi stannade 50 minuter för att vänja oss vid en lätta luften och började klättringen. 


Rent klättringsmässigt var det inget emot Mt Doom eller ens tongarino crossing som jag gjort i Nya Zeeland, kanske inte ens mot ett snabbt springtempo. Men jag fann det ändå svårt att finna andan och vi stannade ofta för att vila och att samla ihopp oss som grupp. Det märktes genast att vi hade lite olika fysik. Efter en måttlig tid på 2h och 20 minuter anlände vi vid vårt boende för natten. Tori-so en bergshydda där man för en anselig summa kunde stanna natten och få lite mat. Vi hade inte alls kommit så långt upp på berget som vi ville men å andra sidan så var vila och mat för viktigt för att fortsätta. Jag fick använda min nylärda och otroligt stöppliga japanska för att ta oss igenom formaliteter och betalning och vi lade oss med ganska gott humör. De i hyddan sade att de skulle väcka oss vid 23.00 för att ge oss gott om tid för att nå toppen så att vi kunde se soluppgången. Efter en lång tid av småsnack som sker när gamla vänner ska sova tillsammans så lyckades vi somna men hela tiden under natten vaknade jag av att vinden utanför slog hårt mot hyddan och att regnet börjat piska så kraftigt att Martins snarkningar inte längre hördes. Elektrisiteten giv av och på och jag började inse att det kanske skulle komma att finnas konsekvenser av vårt något modiga beslut att klättra.


Klockan 23.00 så väktes vi och fick förklarat hälften på japanska, hälften på engelska att "no climb", "must wait", "very bad weather", "tomorrow 6 AM". Något sög till i magen på mig när jag förstod att det faktiskt skulle kunna bli problematiskt att ta oss ned för berget. Men vi lade oss igen för att enligt de erfarnas råd vänta ut nattens oväder för att klättra vidare på morgonen. Någonstans i mitt huvud gjorde sig väderlekens information om 110km/hv vindar och kraftigt regn påmind. Men jag visste att jag skulle behöva alls sömn jag kunde för att kunna uthärda det och slöt ögonen för att sova. >>Fortsätting följer dag 23<<

 

En av de  fem sjöarna nedanför Mt Fuji, 1 minut från vårt hostel Togawaso  

Lavendeläng där en lavendelfestival hölls i närheten  

Överallt fanns små fotoramar där man kunde ta sitt kort  

Buss på väg upp till Fuji  

Martin, expeditionens linguist ser finurlig ut  

Jag, expeditionens medic, ser taggad ut  

Efter kanske 40 minuter hade bussen åkt ovan molnen  

Del av 5th station där bussen lämnade av oss   

Vi stannade ett tag för att vänja oss vid bergsluften och för att ta "före" bilder  

Lufttrycket var lite annorlunda på den här höjden vilket syndes på Martins chipspåse  

Införskaffade vandringsstanvar vilka inkuderade kartor över berget + små klockor så att man skulle kunna höra vanrandra om man inte såg - "strunt" tänkte vi  

Vandringen började plant och t.o.m lite nedåt  

Därefter var det mycket uppåt. Mikael, expeditionens bard, är skeptisk  

Pausbild på ett av rastställerna som normalt ska ha rätt bra utsikt, var mest moln för oss. Ibland kom ett moln och flög rakt förbi likt en dimma, var en häftig upplevelse  

Vissa partier var tuffare än andra men ändå inte riktigt omöjliga. Det var inte många som vandrade och vi kunde ta god tid på oss.  

Mikael tog ganska ofta täten  Nyligen ankommen till vårt boende Torii-so vilket antagligen tagit sitt namn från att det ligger precis vid den första Torii dörren uppe på berget


Av Magnus Ekstrand - 1 juli 2015 16:58

Nere från Fuji och tillbaka i Tokyo. Det var ett underbart äventyr i sig. Men mer om det när jag har tid att skriva. Förhoppningsvis imorgon kväll

Skapa flashcards