Jag åkte tidigt från Sendai med Limited express super Hakucho vilken tydligen gick genom en tunnel genom havet för att ankomma till den lite nordliga ön. Om det fanns någon tunnel vet jag inte, jag var alldeles för upptagen med att sova.

Jag ankom till Hakodate runt lunch och frågade den här gången om råd för vad man skulle se. Det fanns en hel del. Jag köpte ett railpass, åkte till hostelet och gjorde en tidig check in vilket betydde att jag kom och störde mitt i städningen. Jag lämnade min större väska, packade min mindre och begav mig halva stan bort med spårvagn för att börja med Goryokaku Park vilken var en gammal fästning som tydligen skulle vara byggd ”western style”. Det kändes inte speciellt western style eftersom murarna var enligt en av de tre tekniker som jag sett i Nijo-jo i Kanazawa och vallgraven var utformad som en femhörnig stjärna. Men det var vackert och ganska mysigt att vandra runt bland. Jag åkte förbi centralstationen på vägen tillbaka för att boka biljetter för morgondagen men tydligen var de slut, resan var totalt 4 h och jag var rätt osugen att stå. Det betydde att jag skulle behöva köa för de oresarverade platserna imorgon, jaja…

Efteråt gjorde jag något jag velat göra. Jag struntade i rekommendationerna på kartan och åkte till en slumpmässig plats jag tyckte verkade intressant. Det blev Midori-no-shima som på kartan såg ut som en liten ö med en park på. Det var just det fast med hamnplatser för båtar såklart. Härifrån kunde man se kusten längs Hakodate och det fanns även en större äng där jag kände en saknad till Sverige och allt öppet gräs som finns där. Hade jag haft mer tid hade jag stannat.

Jag började ge mig av mot Mt Hakodate vilken jag hört skulle ha en vacker utsikt över staden och att det skulle vara vackert när det blev mörkt. Jag hade runt 2h till skymning och bestämde mig för att trycka in ett av de västerlänska kvarteren innan. Det bestod av massa gamla krykor, vad vi skulle tänka på som ”gamla hus” här i Sverige och inte så mycket inressant för mig. Men hur ska man veta det? Något som var intressant var att en av kyrkornas klockor blivit dubbat ”one of the 100 sounds of Japan” som ett tecken på den ökade integrationen av kultur, det gillas.

Väl nedanför Mt Hakodate var då frågan, klättra upp eller ta liften? Det blev i vanlig ordning klättra och jag tog mig till toppen på 30 minuter, berget var trots allt bara 334 m högt. Jag stannade tills solen gått ner och jag sett alla dess färger och började klättra ner igen. På vägen träffade jag något jag först trodde var en räv men sedan ändrade mig till ospecificerat mårddjur, jag är fortfarande inte säker. Den var i.a.f inte ett dugg rädd för mig och verkade nästan vilja bli matad och klappad. Jag påminde mig om rabies, moraxella, skabb och alla andra otrevligheter och stannade hälsosamma två meter ifrån.

Mer än halvvägs ner från berget möter jag en annan vandra på väg upp, vi är nästan framme vid varandra när jag säger ”Gombaua”(god kväll). Han rycker till och ser förvånad ut. Han ser att jag är västerländsk. Han hälsar och frågar varför jag är påväg ner från berget. Vill jag inte se nattljusen i staden? Han berättar att det är en av de tre vackraste nattsynerna på par med Hong kong och en annan jag inte minns. Jag svarar ”I’m fine, thank you” och börjar gå neråt igen för att två minuter senare ändra mig och börja gå uppåt igen. Jag kom ikapp honom 10 minuter senare och undrade om jag kunde gå med honom till toppen. Han verkade positiv och presenterade sig som Shaun. Shaun hade tydligen rest hit med sin båt och han hade seglat runt på världens hav sedan 14 år sedan. Innan dess hade han varit i Amerika och arbetat sedan han flyttat dit från Kina där han föddes. Det var roligt att träffa någon som talade bra engelska och också var ”turist” här. Vi spenderade en hel del tid på toppen och tog en del foton bland de 100 andra turister som var däruppe. Shaun ville se månen och vi stannade ett tag för att undra om den inte skulle gå upp snart. Strax innan nio gav vi upp och började gå ner för berget. Vi borde i all rimlighet tagit liften eftersom det var bäckmörkt och allt ljus vi hade kom från min kameraskärm. Men vi pratade och tiden gick ganska fort och var huvudsakligen trevlig. Halvvägs ned från berget erbjöd sig Shaun att jag kunde få komma förbi hans båt och ta en öl men där gick gränsen för mig. Dels hade samtalet kommit in på konstiga ekonomiska frågor som jag vid närmare eftertanke inte var så bekväm med och dels så var jag trött och nöjd på äventyr för dagen. Vi hade redan bytt facebook och jag gick tillbaka ensam till hostelet mitt i natten. Jag mötte endast två personer på de kanske 2-3 km jag gick och förströdde mig med att titta på de finare bilarna som utnyttjade gatornas tomhet till att köra alldeles för snabbt. 

Mellanlanding på väg till Hakodate  

Tunnel under havet(som jag aldrig såg)  

Dagens tåg  

Utsikt från mitt boende Hakodateyama, otrooooooooligt vackert. Jag stod utanför så länge och njöt att personalen trodde att jag var vilse och ropade in mig  

Goryokaku Tower  

Lunch ca 70 kr, gick runt med överfull mage timmar efteråt  

Ingången till Goryokaku park  

Selfie, dags att börja lära sig nu när man är solo  

Trevlig natur att vandra i  

Slottets utformning, ingen aning vad grejen med stjärnformen är  

Hoppsan, otur  

BIld från Midori no shima, hamnenn som jag slumpmässigt bestämde mig för att gå till. Mt Hakodate i bakgrunden  

"Russian orthodox church" en kyrka vars klockor blivit uttagna till en av japans hundra ljud  

På väg upp för Mt Hakodate  

Skog!

Hakodate i dagsljus från berget  

Trängas med lite annat folk? :)  

Ganska bra ställe att ligga för ankar  

Det börjar skymma  

Liten vän jag mötte på vägen ned  

Hakodate lyser upp under natten 

Jag och Shaun