Under natten vaknade jag många gånger. Varken vind eller regn var borta och när vi väcktes vid halv 6 såg vädret ungefär likadant ut. Vår lilla 60 m^2 hydda vajade och vobblade i vinden. De som bodde i mountain huten rådde oss att gå ner samma väg som vi kommit eftersom det var den kortare vägen. Dock var det brant och oinbjudande och vi bestämde oss för att leta oss uppåt till åttonde stationen. Kanske 300-400 m i höjdmeter upp på berget där en nedåtgående väg bärjade som skulle vara enklare. De verkade tveksamma men nickade till vårt beslut. En av de äldre männen som aldrig talat med oss innan log brett, knöt sin näve och sa "Challange" till oss innan vi gick ut genom dörren ut ur regnet.

Vi klättrade uppåt i säkert två timmar. Vi fick förbi mountain huts med oroliga små tanter som tittade på oss ur fönstret. Ur en mountan hut fick vi sex stycken följeslagare som ville gå i större grupp. Jag tyckte det var intressant. Vandringen var inte svår, terrängen var fortfarande relativt enkel förutom små partin där man faktiskt fick lov att klättra. Men vinden var enorm och piskade regnet mot oss, Mikael hade glömt sin luva till jackan och jag vet ärligt inte hur han stod ut med att ha vad som måste ha varit ett vattenfall ned för nacken.  Väl vid åttonde stationen tittade vi längtande upp emot toppen, "vi skulle kunna klara det". Alla höll med, vi skulle kunna klara det, men vi riktade ändå våra steg nedåt. Vi hade utmanat ödet ett par gånger förmycket.

På vägen ner tilltog vinden. Regn föll i alla riktningar, ibland uppåt, ibland nedåt, ibland horisontellt. Vindarna gick i omgångar och knuffade oss i sidled och hotade ibland att trycka en mot kanten. En gång kom en så pass kraftig vind att jag låg med 30 graders vinkel mot marken och faktiskt låg på vinden. Bara en liten del av min tyngd låg på fötterna och jag insåg att det nog var rätt val att gå nedåt, för det måste vara otroligt mycket värre på toppen. Vi kom ned till den plana delen och skyndade oss mot femte stationen. Väl där gick vi in i turistinformationen för att kolla när nästa buss gick. "No busses", "to windy". Det gick inga bussar, och värre var att de i informationscentrat inte heller hade så stor aning. De väntade på information från marken.

Vi satte oss ned, blöta och trötta och begrundade vårt beslut. Runt omkring oss sprang vad som verkade vara extra insatt personal, media och andra trötta vandrare. Efter någon timme tog de fram ett flyttbart värmeelement som vi kunde sätta oss ned och värma oss vid. En ring skapades snabbt och vi spenderade säkert 3 timmar där innan vi bestämde oss för att ta något att äta. Ett av restauranghusen var öppet men det låg 30 meter bort vilket innebar en snabb springtur i det piskande vädret. Inne i informationshuset såg jag snabbt att vindhastigheten gick mellan 30-35m/s. Medans vi satt i restauranghuset märkte vi hur vattnet i glasen subtilt gungade till vindens ljud. Det var faktiskt inte bara vattnet i glaset utan hela huset som gungade. Vi åt snabbt och skyndade oss tillbaka till informationscentrat.

Klockan 5 på kvällen öppnades vägen och vi kunde ta en buss nedåt. Vi hade varit där sedan 10.00 och var så otroligt glada över att äntligen vara påväg nedåt. När bussen släppte av oss på Kawaguchiko station kändes det overligt att faktiskt vara nedanför allt. Vi hade hört att tre människor låg på åttonde station med skador som gjorde dem oförmögna att klättra. 

Nere från mt Fuji igen, första stället där vi kunde ta en vettig bild utan att bli nedblåsta från berget  

Blöt blir man, men vi var aldrig riktigt uppgivna eller nedslagna  

Kommit fram till femta stationen därifrån bussen går  

Sitter runt värmekaminen för att försöka torka oss något  

Drevs av bensin/gasol + ström, brann 5 h i sträck medans vi var uppe  

Efter att det slutat regna kunde man gå ut för att snabbtorka i vinden, 30m/s vindar är rätt skönt när man inte är uppe på ett berg  Fotobombar Micke

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

First of all. Thank you all for reading. This will be the last day that I record for my Vietnam travels. It's been a great trip but I am really looking forward to returning to Sweden. This could well be noticed since we spent most of the day just tak...

We arrived abou 04:30 am to Hanoi and went directly to the hotel. The gates was barred but there was a doorbell which we rang 3 times before a drowsy looking guy opened the door. Much to our amazement we were allowed to check in at this time and we s...

So today we yet again had a private driver to drive us to some of the scenic points of the area. This happened to be the Love and Silver waterfall as well as the Fansipan mountain. The Love waterfall was the first and it was a really nice view. There...

So we arrived to early. The train stopped in Lao Cai which is a village close to Sapa. I was a bit curious on how we would actually get to Sapa from here but it didn't take long until we had a ride for 50 000VND(which is nothing). Directly after bein...

We woke up, fortunantly without any sign of cockroaches in our cabin and had a below average breakfast. After this we had some leisure time before the crew dropped us at a pearl museum. It feautured some monitors, a guided tour about pearls and oyste...