Alla inlägg den 26 juni 2015

Av Magnus Ekstrand - 26 juni 2015 16:31

Tidigt upp, iväg direkt. Christofer packade sina väskor så tjock han kunde och fick faktiskt ner allting utan allt för stora problem. Vi gav oss av tillsammans och skiljdes efter ett längre farväl när han skulle ta ett annorlunda tåg än oss för att komma till flygplatsen. Efter det fortsatta jag och Anna på vår långa resa till Hiroshima. Vi åkte 3 timmar och 30 minuter för att ta en paus i Himeji och besökta Himeji-jo(Himeji Castle), slotter var magnifikt från håll men i all ärlighet var insidan rätt kal. Det var få dekorationer och väldigt enkel still på det hela. Det var dock otroligt häftigt att se det enorma arbetet som måste ha krävts för att skapa balkar, pelare och allt i den storleken som krävs för att bygga ett så stort slott. Bara armräckena måste ha krävt otroligt stora träd för att skapa. Vi gick runt och njöt lite av att få en paus efter det långa tågfärden för att sedan hoppa på och åka den sista timmen till Hiroshima.


Väl i Hiroshima så kändes verkligen som att vi kommit någonstans tropiskt. Här är det höga kullar, berg i bakgrunden och märktbart kvavare och varmare. Vi tog oss till vårt hostel, lämnade väskor, gjorde upp en plan för imorgon och åkte centralt för att hitta något att äta. Det blev Udon vilket är tjocka nudlar. Det var okej men det finns så mycket annat i Japan som är så mycket godare. Vi gick runt en stund och tittade lite på  nattlivet här i Japan under fredagskvällen. Det var första gången jag faktiskt sett Japaner som varit ute för att festa och som varit märkbart alkoholpåverkade. Nu sitter jag på hotellet och talar med två schweitsare, en iran och en fransman om lite allt möjligt i världen. Det är inte helt fel. Imorgon blir det Hiroshima peace memorial museum och en ö som ligger en bit utanför vars namn jag inte kommer ihåg nu. Godnatt!

 

Regn på vägen till Himeji  

Himeji-jo i fjärran  

På väg upp till slottet  

Strax där  

Lite små dörrar på det här stället  

Model på hur hela slottet sett ut tidigare  

Närbild på huvubyggnaden  

ÖVersiktsbild på hela slottet  

Modeller eller människor? De var otroligt välgjorda  

Bärstol som stod inte på Himeji station  Första intryck av Hiroshima


Av Magnus Ekstrand - 26 juni 2015 16:28

Vi kom sent ut genom dörren. Som vanligt. Och vi kom även sent för att möta Mikael och Book. Det är på det väldigt trevligt och bra att åka flera men ibland blir det lite flaskhals.

Vi började att vandra utåt i det som jag hittills har gillat allra mest i hela Japan. Akihabara. Det är en otrolig stadsdel. Den började som små elektronikbutiker som sålde elektronikprodukter men har över året utveckats till att bli det ”nördigaste” kvarteret i Tokyo. Och det är det och jag kan bara inte låta bli av att njuta när jag går där. Det är butiker men manga(japanska serietidningar), anime(japanska animerade serier), noveller, figurer, merchandise, kostymer, kläder och så mycket mer. Affärerna sträcker sig ibland åtta våningar med olika tema på alla våningar. Vi gick runt och bara drog in allt med ögonen. Jag var nästan lite avundsjuk på Christofer för att det var hans sista dag. Det innebär att han faktiskt kan köpa saker och inte bara behöver gå förbi och tänka ”det skulle jag kanske kunna köpa, det måste jag komma ihåg”.

Jag skulle kunna spendera veckor i den stadsdelen men samtidigt är det inte något för mig. Det är vackert, det är fint men det är något som saknas. Jag varken talar eller läser språket. Även Christofer får lov att köpa böckerna för yngre ungdomar där texten är utskriven fonetiskt och inte i kanji. Det gör ont i mig att se alla böcker, allt jag skulle vilja läsa men helt enkelt inte kan. Det är nog bra att bara åka längs havets topp och inte stanna för länge och vilja bli kvar. Jag ska dock dit en sista gång. Det kommer vara minst en av de sista dagarna för mig i Tokyo.

Att ha Mikael och Book med friskade upp upplevelsen. Jag har haft otroligt trevligt med Anna och Christofer men mer människor innebär ofta mer kul. På eftermiddagen åkta jag, Micke och Martin till Tokyo Skytree vilket har varit en av världens högsta byggnader på 650m. Vi åkte först upp till 350 m för att så och skåda ut över Tokyo och allmänt känna oss väldigt små och hoppas att byggnaden inte bestämde sig för att falla. Hissen upp accelererade rätt snabbt upp till 10m/s. Jag tänkte på alla olika fysik och matteproblem man fick i skolan och undrade om 10m/s verkligen var en rimlig hastighet men att åka upp tog drygt 37s så det var antagligen rätt. Från 350 m kunde man köpa en extrabiljett upp till 450 m. Micke och Book köpte den direkt men jag i min snålhet bestämde mig att 350 kanske fick vara nog. Efter att de kommit ner och berättat för mig om ”hur mycket bättre 450m än 350m var” så svalde jag snålgirigheten och åkte upp jag också. Det var kanske inte så stor skillnad i hur långt man såg. Men det var garanterar skillnad i hur högt upp det kändes att man var. Människor gick från myror till prickar och bilar från streck till något större myror.

Vi åkte tillbaka till Akihabara för att möta upp Anna och Christofer och bestämde oss för att testa något intressant. Vi gick till vad som kallas Maid Cafe där alla servitörer är flickor uppklädda i temaenlig utstyrsel och tilltalar sina kunder otroligt artigt, leker lekar och allmänt gör det till en intressant upplevelse. Tre minuter in hade vi alla kaninöron på huvuden, hade lekt en lek för att göra våra drycker godare och blivit tilltalade som ”masters”(Anna blev princess). Det här kan låta lite suspekt. Men det hela är väldigt välreglerat och uppstrukturerat för att undvika oanständiga aspekter på det hela. Och är man tveksam till att bli serverad av en flicka i maidkostym, äta väldigt söt(utseendemässigt och smakmässigt) mat, bli tilltalad med artighetstitlar samt leka konstiga lekar och beställa mat genom att säga ”nyannyan”(ljudet som katter gör enligt japan) så skulle Akihabara vända upp och ner på ens världsbild redan i första butiken. Maid Cafe är långt ifrån det konstigaste som finns där. 

Av Magnus Ekstrand - 26 juni 2015 02:42

Idag var en klämdag igen. Vi bytte från vårt capsule hotel i centrala tokyo för att åka ut till ett hostel i det mer perifera Tokyo. Det betyder att det tog 30 minuter för oss att ta oss dit. Väl där så märker vi att hostelet bara är någon som köpt en våning i ett lägenhetshus gjort av bastant betong och så ovälkomnande att det är tråkigt. Vi tog oss upp de tre trapporna i en något nedgången hiss och märkte att receptionen var stäng trots öppettimmar. EFfer att ha ringt på deras telefon så dökt det upp en något äldre man och bad så mycket om ursäkt.

 

Vi gjorde oss hemstadda i vår egen lägenhet som var något nedgången men ändå ganska rymlig. Vi var ganska tveksamma till boendet men nån gång ska man ju dra en nitlott, och dessutom så tänkte vi inte spendera så mycket tid där. Detta tog oss hela förmiddagen och vi gav oss ut till Ueno i jakt på mat och för att sedan besöka Nationalmuseet i Tokyo. Hela museet bestog av tre byggnader varav en var stängd. Vilket jag tror var tur för oss. Trots att allt om Japan, shinto och buddismens historia var otroligt intressant och vackert blir man lite överväldigad efter ett tag. Det var intressant att  se hur Japans konst i början varit inriktad på funktionell skönhet med några extra dekorativa detaljer. Det innebar att det var vackra tekannor, porslin, redskap, kläder och rustningar. Runt 1900 talet kom dock en ändring när de började interagera med resten av omvärlden vilket inte erkände deras typ av konst som ”ren konst”. Japan började då producera mer av det vi kanske känner igen med tavlor, målningar på skjutdörrar, vävnader och annat som rent skönhetsmässigt är mer tilltalande men kanske inte fyller det praktiska värdet i vardagen.

 

Efter att ha halvt om halvt ha hunnit den andra byggnaden om övriga asiatiska kulturer och deras historia så var det dags för middag. Idag skulle vi möta både Taka och Marina som är två japanska läkarstuderande samt Mikael och Book. Vi hade avtalat att möta Taka och Marina vid Ikefukoro vilket är en uggla(fukoro=uggla) i stadsdelen Ikebukoro, jag antar att japaner kan ha glimten i ögat också. Det var inga problem. Att hitta Mikael och Book blev ett lite större äventyr men det gick i förhållande till hur stort Tokyo är väldigt smidigt.

 

Efter att ha mötts upp gick vi ut på all you can drink och all you can eat. Det var ett spännade koncept där man på 3 timmar fick bestämma i princip hela deras meny för en något större summa. Det var otroligt trevligt och det var också ganska kul att se Mikael och Books ovana med ätpinnar. Efter det gick vi vidare för att uppleva lite traditionell kareoke och de flesta av oss sjöng faktiskt. Sen hur rent och vacker vi sjöng var en annan sak. På Det hela stora var det en otroligt trevlig kväll och vi lyckades till och med hitta lite svenska låtar på kareokemaskinen(men med artist och låtnamn skrivna på Japanska). Vi bestämde oss för att mötas i Akihabara dagen efter för att ge de lite mer udda kvarteret i tokyo en noggrann genomgång. Bilder kommer ikväll(japansk kväll) när jag har ett stabilare internet på hostellet.

 

Mötte en av de förta gatuuppträdarna på vägen till Tokyo national museum, verkar ovanligt i Japan  

Samurai rustning  

Trädgård i nationalmuseet(uppenbarligen tog jag inte så mycket vettiga bilder utan tittade mest på saker)  

Målning som visar en jakt, detaljerna syns inte så bra men var väldigt roliga  

Mera samurairustning  

Spådde min framtid, fick "you will succeed"  

Del av ikebukoro där vi skulle möta Micke och Book    

Hittade ett pokemon stadium  

Två av de nyare pokemonen som jag inte har någon aning om vad de heter

 

Spelade lite arkadspel medans vi väntade på Micke och Book  


 

Sent på kvällen efter all you can drink och all you can eat. Påväg mot kareoke :)  Kareoke! Var bra uppslutning men kanske inte bästa sångkvalité


Tidigare månad - Senare månad
Skapa flashcards